En vy över den igenvuxna kyrkviken med  björkar och alar i olika lila nyanser ovanför den blekgula vassen. Det ger föraning av vår. Sångsvanar flög ropande  över mig när jag var ute och korpen kommenterade på sitt sätt uppe i skyn.

Det ser ut som om detta kan bli den varmaste vintern på 250 år. Bergtrollet sitter bara och väntar på att våren verkligen skall komma så att stenen blir varma att sitta på. Själv hoppas jag på lite snö. Men att solen lyser en hel dag och man får tillfälle att vara ute i den är härligt.

Rena vårvädret ute. Jag har tagit en långpromenad medan sambon ligger för ankar. Gick den gamla banvallen och passade på att utforska en stig som bar iväg upp på ett berg. Nya vyer. Många var ute och rörde på sig och sina hundar. Jag var glad att jag inte hade Chaplin i sällskap när jag mötte en hel flock med tillhörande mattar och hussar.

  Förmiddagen har vi ägnat åt att se videoinspelad melodifestival. Mycket praktiskt och tidsbesparande, då man kan spola förbi allt som inte är något intressant och se resultatet tämligen snabbt. Rätt låtar vann den här gången tyckte vi. Det var dom två som hade melodier, vilket väl är avsikten med festivalen.

Statistföreningens Guldtackegala visade sig vara en sorts otyglad happening utan fast program. God mat var det i alla fall, när det blev så dags, och ett par kändisar som prisutdelare, Dogge Doggelito och Uffe Larsson. Guldtackor utdelades till bästa manliga och kvinnliga statist och till bästa barnstatister.       

  Bästa och sämsta produktionsbolag utkorades också. De senare, som var "Nordisk film", hade inte velat komma och hämta priset, som är en doja med kaktusar i, dekorerat omgärdat med taggtråd.
  Sen var det uppträdanden med kareokesång, en visa av undertecknad och diktläsning av en annan kollega. Ingen nämnd, därför att jag glömmer alla namn om jag inte skriver upp dem, och jag var inte på det humöret. Saker hade hänt innan, som gjorde mig något distraherad. Det påverkade tyvärr även mitt framträdande. Jag hoppas kunna ta igen det en annan gång.