Jag inser, att om jag skall få min ved hemkörd och sågad i vår, så går det inte att vänta på snö , som kanske aldrig kommer. Min trotjänare Partnern får därför bära även den här bördan. I lagom portioner går det bra att få hem högarna jag lagt upp och det går smidigare än att komma runt med släpet, som står fullastat med bråte, i väntan på färd till tippen. Solen försvann tyvärr och ersattes av duggregn, så arbetspasset blev inte så långt som jag tänkt.

På långt håll kan man se vilken av travarna som innehåller alved. Alen blir väldigt snabbt mörkt gul i brottytorna när den kapas.

Fortsatt vårväder i dag. Det får nog bli en del utejobb på eftermiddagen, men först skall jag till husläkaren och se över min medicinering. Jag misstänker att känningarna jag hade i njuren kan härledas till mina Kalcipos D tabletter. Hörde ett radioföredrag om dom, att det var större risk att få njursten av dom än att man skulle få benbrott om man inte åt dom. Ett normalt intag av mejeriprodukter kunde väl ersätta dom tabletterna, enligt den läkarrapporten.