Tänk att det är sådan skillnad på hur saker och ting skildras på film. Jag följer ju med spänning den danska serien "Brottet", som har en sådan intensitet och närhet i människoskildringen att man inte kan släppa den. Nu såg jag första delen av "Kungamordet" i går och finner att den har samma kvalitet. Det hade också föregångaren "Kronprinsessan".

  Under de gångna två veckorna har jag också tittat på ett par av dom snabbinspelade Walanderfilmerna med Christer Henriksson och finner att dom känns amatörmässiga vid jämförelse, oavsett om skådespelarna gör bra insatser. Det är klart att reklampauserna på TV4 förstör det mesta, men det är ändå ingen nerv i bildberättandet. Det blir ytligt och oengagerande.

  Det som engagerar en mest när man ser de där filmerna är det sorgliga faktumet, att en av huvudrollsinnehavarna, Johanna Sällström, inte blev äldre än hon är på filmen.

  Film kräver tid för att finna de rätta uttrycken. Det är därför vi som är med så ofta får höra repliken: "Tack! Det var bra. Vi skall ta den en gång till!"

Jag inser, att om jag skall få min ved hemkörd och sågad i vår, så går det inte att vänta på snö , som kanske aldrig kommer. Min trotjänare Partnern får därför bära även den här bördan. I lagom portioner går det bra att få hem högarna jag lagt upp och det går smidigare än att komma runt med släpet, som står fullastat med bråte, i väntan på färd till tippen. Solen försvann tyvärr och ersattes av duggregn, så arbetspasset blev inte så långt som jag tänkt.

På långt håll kan man se vilken av travarna som innehåller alved. Alen blir väldigt snabbt mörkt gul i brottytorna när den kapas.

Fortsatt vårväder i dag. Det får nog bli en del utejobb på eftermiddagen, men först skall jag till husläkaren och se över min medicinering. Jag misstänker att känningarna jag hade i njuren kan härledas till mina Kalcipos D tabletter. Hörde ett radioföredrag om dom, att det var större risk att få njursten av dom än att man skulle få benbrott om man inte åt dom. Ett normalt intag av mejeriprodukter kunde väl ersätta dom tabletterna, enligt den läkarrapporten.

En vy över den igenvuxna kyrkviken med  björkar och alar i olika lila nyanser ovanför den blekgula vassen. Det ger föraning av vår. Sångsvanar flög ropande  över mig när jag var ute och korpen kommenterade på sitt sätt uppe i skyn.

Det ser ut som om detta kan bli den varmaste vintern på 250 år. Bergtrollet sitter bara och väntar på att våren verkligen skall komma så att stenen blir varma att sitta på. Själv hoppas jag på lite snö. Men att solen lyser en hel dag och man får tillfälle att vara ute i den är härligt.

Rena vårvädret ute. Jag har tagit en långpromenad medan sambon ligger för ankar. Gick den gamla banvallen och passade på att utforska en stig som bar iväg upp på ett berg. Nya vyer. Många var ute och rörde på sig och sina hundar. Jag var glad att jag inte hade Chaplin i sällskap när jag mötte en hel flock med tillhörande mattar och hussar.

  Förmiddagen har vi ägnat åt att se videoinspelad melodifestival. Mycket praktiskt och tidsbesparande, då man kan spola förbi allt som inte är något intressant och se resultatet tämligen snabbt. Rätt låtar vann den här gången tyckte vi. Det var dom två som hade melodier, vilket väl är avsikten med festivalen.

Statistföreningens Guldtackegala visade sig vara en sorts otyglad happening utan fast program. God mat var det i alla fall, när det blev så dags, och ett par kändisar som prisutdelare, Dogge Doggelito och Uffe Larsson. Guldtackor utdelades till bästa manliga och kvinnliga statist och till bästa barnstatister.       

  Bästa och sämsta produktionsbolag utkorades också. De senare, som var "Nordisk film", hade inte velat komma och hämta priset, som är en doja med kaktusar i, dekorerat omgärdat med taggtråd.
  Sen var det uppträdanden med kareokesång, en visa av undertecknad och diktläsning av en annan kollega. Ingen nämnd, därför att jag glömmer alla namn om jag inte skriver upp dem, och jag var inte på det humöret. Saker hade hänt innan, som gjorde mig något distraherad. Det påverkade tyvärr även mitt framträdande. Jag hoppas kunna ta igen det en annan gång.

Före röjningen och efter röjningen

Jag får vackert invänta mer snö innan jag drar hem veden. Någon dag kommer det väl. I väntan på det bekantar jag mig med den här bloggsidan och utforskar dess möjligheter och brister. En sak har jag inte hittat, nämligen möjligheten att kunna spara som utkast medan man kollar andra saker. Väldigt lätt att trycka bort sidan och förlora det man skrivit innan man har hunnit publicera det. Här är spara detsamma som att publicera.

En annan sak är att bilderna inte läggs in förrän man sparar, så det är svårt att veta hur det kommer att se ut. Men man lär sig efter hand.