På väg till kvällens körkonsert såg jag både tranor och en hel åker full med sångsvanar. Dom höll sin egen konsert där. I normala fall skulle dom inte alls ha varit här redan. Konserten handlade om vårt klimat och de här för tidiga vårtecknen blev en tydlig bild av förändringen.

Vädret inbjöd till promenad och det fick bli den gamla banvallen ned till byns centrum och gamla landsvägen hem. Vyn över den igenvuxna kyrksjön ser just nu ut som en pastellmålning. En gång var vattennivån två meter högre, när en dammlucka brast nere vid Skebobruk och hela Närdingen sänktes i ett slag. Den blev sedan aldrig återställd och hela verksamheten vid bruken fick ändras, när det inte längre gick att frakta järnämnena med båt.

  Så lite är tillvaron att lita på. När en dammlucka brister riskerar mycket av det som byggts upp där nedanför att gå förlorat. Sen vill det till att alla hjälps åt och drar åt samma håll, om det raserade skall kunna rekonstrueras. I Skebo blev det aldrig så. Därför ser sjön ut som den gör i dag.

Nu har vi setts och dansat gammalvals tillsammans lilla Tove och jag. Hon är fem dagar gammal och jag är en lyckligt nybliven morfar. I väntan på melodifestivalen passade vi på att ta en svängom på rumsgolvet, medan föräldrarna ordnade lite för kvällen. Det var en förnöjsam liten tös med utforskande blick och god aptit, och hon var huvudpersonen, hur bra dom än sjöng i finalen.

  Charlotte vann i alla fall en välförtjänt seger och var mycket ödmjuk inför detta faktum. Hon kommer att göra bra ifrån sig i Belgrad också. Där blir dessutom nervpressen mindre .