Här är lördagens auktionsfynd, som jag nu skall försöka få spelbar. Bottnen har lossnat på ett par ställen, men det ser fullt reparabelt ut. Det är lite intarsiainlägg i locket och ser ut at vara kvalitet för övrigt, så det skall bli spännande att höra hur den låter när det blir liv i den.

På väg till kvällens körkonsert såg jag både tranor och en hel åker full med sångsvanar. Dom höll sin egen konsert där. I normala fall skulle dom inte alls ha varit här redan. Konserten handlade om vårt klimat och de här för tidiga vårtecknen blev en tydlig bild av förändringen.

Vädret inbjöd till promenad och det fick bli den gamla banvallen ned till byns centrum och gamla landsvägen hem. Vyn över den igenvuxna kyrksjön ser just nu ut som en pastellmålning. En gång var vattennivån två meter högre, när en dammlucka brast nere vid Skebobruk och hela Närdingen sänktes i ett slag. Den blev sedan aldrig återställd och hela verksamheten vid bruken fick ändras, när det inte längre gick att frakta järnämnena med båt.

  Så lite är tillvaron att lita på. När en dammlucka brister riskerar mycket av det som byggts upp där nedanför att gå förlorat. Sen vill det till att alla hjälps åt och drar åt samma håll, om det raserade skall kunna rekonstrueras. I Skebo blev det aldrig så. Därför ser sjön ut som den gör i dag.

Nu har vi setts och dansat gammalvals tillsammans lilla Tove och jag. Hon är fem dagar gammal och jag är en lyckligt nybliven morfar. I väntan på melodifestivalen passade vi på att ta en svängom på rumsgolvet, medan föräldrarna ordnade lite för kvällen. Det var en förnöjsam liten tös med utforskande blick och god aptit, och hon var huvudpersonen, hur bra dom än sjöng i finalen.

  Charlotte vann i alla fall en välförtjänt seger och var mycket ödmjuk inför detta faktum. Hon kommer att göra bra ifrån sig i Belgrad också. Där blir dessutom nervpressen mindre .

Brännkyrkagatan på Söder, med riktig kullerstensbeläggning, är besjungen av Olle Adolphsson i "Gustav Lindströms visa".

  I går gjorde jag ytterligare en tur till Stockholm med skiftande ärenden. Första etappmålet var en audision på Stockholms filmskola, där några elever ville testa mig för en roll till sin examensfilm. Trevliga, entusiastiska ungdomar tog emot och gav mig regi till en liten provscen. Det blev en lite mer dramatisk teatervariant och en mer nedtonad filmvariant. Sen får vi se om jag klarar mig i konkurrensen.

  Nästa mål var Ordfronts förlag på Bellmansgatan, där jag lämnade in mitt manuskript till påseende. Nu ligger det hos tre olika förläggare, så får vi se om någon visar intresse för det. Det lär ta ett par månader innan man får något besked.

  Under bussfärden läser jag en bok med liknande innehåll, där en mormor berättar för sitt barnbarn hur det har varit. Jag hittar märkliga paralleller, bl.a en skildring av händelserna kring 1968, som jag också skildrat. Och sen slår jag upp andra kapitlet, som har mitt fördelsedatum som rubrik. Jag tog den boken ur hyllan för att det var en lätt pocket att ha i väskan, men det var tydligen ingen slump. "Slumpen är ingen tillfällighet".

  När jag ändå tar en promenad på Söder passar jag på att, trots duggregnet, ta några bilder till min bildsida. Stockholmsmappen växer och börjar se representativ ut. Jag har också fått sälja min första bild därifrån, så det rör på sig om än så sakta.

Ja, i går var jag alltså med och testade 6 olika tänkbara programledare för ett kommande frågesportprogram på SVT. Vi var tio "avancerade statister" som agerade svarande och de olika kandidaterna fick en knapp timme i var på sig att göra en provomgång. Enda problemet för oss svarande var, att det var samma frågor som återkom, i lite olika ordning, så vi ibland blev tvugna att låtsas okunniga, trots att vi kunde alla svaren efter första rundan. Därvid uppstod ibland en del roliga situationer, så på det hela taget var det en rolig och intressant dag.

  Jag fick också bekräftat att duetten i min tidigare blogg var en spontan lyckträff. Se kommentar där.

  Vilka programledarkandidaterna var och vem som småningom får jobbet låter vi tills vidare vara en hemlighet, men alla gjorde det bra på sitt sätt och det är kul att se hur olika det kan göras med exakt samma förutsättningar. När jag kom hem hann jag se "TV-stjärnan", som ju handlar om precis samma sak. Men där blir det ibland rent komiskt, eftersom dom saknar rutin och har noll koll på vad som händer.

Jag bollar vidare denna länk till en fantastisk sångduett från den gångna fredagens "Så ska det låta" där Sofia Källgren och Fredrik Swahn hjälps åt från var sitt lag. Möjligen var det repeterat i förväg, men det kändes som ett spontant inhopp av Fredrik och blev så bra. Lyssna och njut! http://www.youtube.com/watch?v=Pxi03qdYKKk

Det kom en liten Tove till världen i går kväll, Hurra! Hurra! Hurra! En liten jänta med svart kalufs, precis som hennes moder hade när hon föddes.

Nu skall en nybliven morfar försöka komma igång med dagens sysslor. Det första blir att meddela släkten den glada nyheten.