Vågen visar naturligtvis fel, men det är lika bra att låtsas att det är så som det står där och då manar det till flera promenader, vilket aldrig är fel. Allt mår bätte av det, inte minst huvudet. I dag blev det Fansjön som inspekterades. Vattennivån har stigit, så att det flödar fritt över fördämningen dom byggde förra året, för att inte sjön skulle rinna bort.

  Memoarbunten är i princip färdigredigerad och skall bara läsas igenom en gång till innan jag lämnar den ifrån mig för bedömning. Jag tycker själv att där finns delar, som borde vara intressanta även för andra än de närmaste, bl.a skedena på Konstfack kring 1968 års studentrevolution.

Den gamla ladan är det som signalerar att man har kommit till Edsbro när man kommer från Stockholmshållet. Från den nya vägen ser man den på höger sida. Resten av gården finns bara grundstenarna kvar utav.

  Promenaden gick tilla affären, på alldeles lagom avstånd för att man skall orka bära hem varorna i ryggsäcken. Närmsta vägen går man dessutom på en stig genom skogen, så man känner sig lite återbördad till äldre tider. Sen är det gamla landsvägen till byn. Det blev dock inga semlor i dag, trots att det är tisdag. Jag tror att de hade blivit alltför omdesignade på hemvägen i ryggsäcken.

Större delen av gårdagen gick åt till textredigering i olika former enligt mottot: "Kill your darlings". Sådant som för tio år sedan kändes självklart att spara är nu lika självklart att ta bort. Samtidigt dyker det upp nya idéer och minnen som kanske borde behandlas, så man vet inte var det slutar.

  I dag är emellertid himlen blå, det är minus fem grader på morgonen, vi har fått lite snö som lyser upp och solen skiner. Så det lär bli en promenad i dag. Men först skall jag läsa en del av det jag skrev ut i går och se om det skall gå en vända till.

Ja, så har dagen sett ut, men den rymde ocks en lång promenad i gråvädret. Vasaloppet blev en fin historia om kämpaglöd och att aldrig ge upp. Efter fem pallplatser fick norrmannen Jörgen Aukland äntligen sin seger. Då bortser man gärna från att det är roligast när svenskar vinner. Han var en mycket värdig segrare.

  Har fortsatt att redigera mina memoarer, som jag skrev för drygt tio år sedan som terapi. Nu med lite distans ser jag tydligt hur mycket onödigt krafs som går att redigera bort och därmed förhöja läsvärdet. Om dom överhuvud taget blir lästa av någon annan återstår att se. Om inte annat finns dom kvar för framtida forskning.

  Eftermiddagen och förkvällen har ägnats åt två konserter med kören. Eller egentligen var det inte konsert den här gången utan en mässa. Om ni läst tidigare handlade det hela om vårt klimat och hur vi påverkar det. Även om jag haft invändningar mot textens utfomning blev det rätt fint med instrumentalister och tre körer som hjälptes åt.

  Musiken överbryggade det tunga budskapet. Men jag skulle ha velat byta plats på två satser för att få den mest hoppfulla och framåtblickande texten sist. Det kanske blir så nästa gång.

Stjärnljus över Charlotte Perelli och Linda Bengtzing. Bilder från TVn

De två schlagerstjärnorna tog full pott i gårkvällens deltävling. Själv hade jag gärna sett Calaisa komma vidare till andra chansen för att få lite mer variation i finalen. Nu skall det bli intressant att se om Nordman mäktar att slå ut Carola. Det blir den mest intressanta duellen nästa fredag och säkert den som de mesta skriverierna kommer att handla om då. Men Sibel hade en mäktig röst och var värd en chans till.

  Två fina dansnummer bjöds det också, varav Christian Luuk överraskande svarade för det ena.