Som barn på 40-talet åkte jag ofta med en sådan här vagn, när jag fick följa med vår granne, farbror Pettersson, till affären eller kvarnen. Bilar förekom knappast. Det var ett mycket trevligt ljud att höra vagnshjulens knarr mot grusvägen och hästens lugna trav. Nu står den och förfaller vid en rastplats, där vi passerade på väg söderut genom landet, i inledningen av vår resa till Paris. Jag tror barndomens reseupplevelse var lika stor då som bussresan ned över kontinenten var nu. Jag minns den i alla fall nu, sextio år efteråt.