Efter ett par timmars administration och övande var det dags för dagens motionsrunda i det vackra vädret. Det blev en kombinerad cykeltur och promenad för att utforska en stig, som jag hittat på kartan men aldrig gått. Det blev stora vägen en dryg kilometer söderut och sen in i skogen, där jag mestadels fick leda cykeln. Men bitvis gick det att trampa sig fram på lägsta växeln.

  Mycket spår efter vildsvinens bökande. En råbock flydde och skällde så det ekade i skogen. Skogskörvägen skulle föra mig över till den gamla grusvägen mot Sättra och det stämde. Fast jag var tvungen att korsa en ladugårdsbacke för att nå vägen. Ingen var ute, så jag behövde inte presentera mig den här gången. Jag har flera gånger hamnat just på ladugårdsbackar och träffat nya människor vid min utforskning av ortens vägar. Ibland är det en grind som hindrar vidare framfart, på de stigar jag vill utforska.

  Så har det varit i livet också, grindar har stängts eller vägar har visat sig vara återvändsgränder. Men ibland får man leta  sig fram på omvägar, även om dom försenar framkomsten. Själva resan kan ändå vara mödan värd. Vi har ett uttryck i familjen som är så här: "Den som aldrig kör fel får inte se mycket."