En hedrande artondeplats, får man väl säga, för framträdandet var ju välslipat om inte annat.  Men man kan undra över hur Sverige kan hausas upp så i förväg och sen bara försvinna i omröstningen. Flera saker är väl fel tänkta helt enkelt. Till att börja med skall man ju ha samma röstningssystem i uttagningarna som i finalen.

  Om folket skall ha hela avgörandet i finalen, då skall dom också ha det vid uttagningen, för det är folket som känner vad som sätter sig i kroppen och huvudet, när det gäller musik, och då röstar man inte på artisten utan på låten. Vem kan sitta för sig själv och tralla på "Like a Hero"? Den kräver ett helt rytmbatteri som pumpar på.  Har någon discolåt någonsin vunnit den stora tävlingen? Jag är ingen schlagernörd, så jag vet inte, men jag skulle bli förvånad om det var så.

  Discolåtar går aldrig att få sväng på, det är gammal marschmusik och koreografin blir därefter, taktfasta marschsteg vänster, höger och vift med armarna. I mina ögon var det svenska inslaget lika kliniskt rent och fritt från personlighet som ett kök med rostfri inredning.

  En låt med pulsen på tvåfyra kan man sjunga själv och få ett jäkla sväng på bara med ett fingerknäpp på de betonade taktdelarna. Hade jag fått betstämma vid uttagningarna, så hade Christer Sjögren fått åka iväg med "I love Europe". Då hade vi som Norge plockat några poäng från varje land och i alla fall hamnat bland Topp tio.

  Synd om Charlotte efter allt proffessionellt slit med repetitioner och promotion, men hon verkar ha en sund inställning till hela apparaten och klarar sig nog.