Vid måndagens filmäventyr fick jag återse en lokal, där jag på sextiotalet fick uppleva en numera klassisk viscabarét, nämligen Olle Adolphssons "En stol på Tegnér". Den ägde rum på gamla ärevördiga restaurang Tegnér, numera sorgeligen förvandlad till "Seakhaus" i kinesisk regi. Det är nästan ett kulturmord, men som tur är, har man i alla fall behållit den gamla inredningen i de två rummen mot Regeringsgatan. I de inre delarna går det mer i kinesisk stil. Där fick vi ha uppehållsrum mellan tagningarna.

  När det begav sig, det borde ha varit 1964, för jag var tämligen ny i stan, hade jag bjudit med mig en flicka, som jag träffat på något dansställe. Vi åt och hade trevligt och fick sedan höra Olle sjunga sina nya visor om "Gustav Lindström" och "Sängen" och "Signaturen Karlsson - evig vår" och"Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken". Det var fantastiskt, tycker jag fortfarande. Det värsta var, att dom hade lagt på "Cabaretavgift" uppe på notan, så jag höll på att inte komma därifrån utan fick låna av tjejen. Det var lite genant, men jag var ju helt grön i stan. Nu har jag i alla fall den där cabarén på en CD-skiva, som väcker glada minnen.

Efter en heldag i filmens tjänst, som statist i kommande TV-serien "Oskyldigt dömd", och en dag med barnbarnet är det nu åter verkstaden som gäller. Ett gammalt vitrinskåp skall snyggas till och få ny färg. När jag demonterade det fann jag en inskription på lådans undersida. Det är tillverkat av snickaren E Sahlberg i Tibro 1912, alltså en produkt från den svenska möbelindustrins vagga. Gediget svenskt träarbete. Sådant är alltid roligt att veta. Man kan se under det yttersta färglagret, att det en gång har varit blått, men nu skall det få bli antikvitt.