Det blev så att jag fick söka vidare. Odören återkom och efter en del konsultationer beslöt jag att ta sönder golvet för att kolla hur där verkligen såg ut. Det var ingen lätt uppgift i det trånga utrymmet mellan väggen och toastolen, men det gick med hjälp av borrmaskin, stämjärn och lilla ryggsågen.

  Och si, där visade det sig att en rörskarv saknade tätningsring, att en muff var söndersprucken och att man dessutom hade spikat rakt ned i röret när man la in golvet. Inte undra på att det pyste ut gaser då. Detta måste ju ha besvärat de tidigare ägarna också, utan att dom gjort något åt det. 

  Lyckades med mycken möda få dän de trasiga böjarna och var ned till rörfirman och skaffade en ny lite längre, som kunde ersätta båda dom andra och dessutom ge en mjukare böj, som borde ge ett lättare luftflöde. Med lika mycket möda fick jag dit den. Men sen måste jag även ändra dragningen uppe på vinden, därför att det uppskjutande röret nu kom i ett annat läge. Så det har blivit många turer upp och ned i huset.

  När väl rören var på plats var det bara att värdra ut och vänta på sambons omdöme. Själv hade jag ju jobbat hela dan med näsan ovanför hålet, så jag kunde inte längre avgöra om det blivit skillnad, även om jag trodde det. Och det blev godkänt. Odören är väck, så i morgon kan jag börja återställa det jag brutit upp både i källaren och på toan. På något sätt skall väl även det gå. Men jag är bra mör i kroppen i kväll och det satt skönt med bastu när jag var klar.

En ny dramaserie håller på att spelas in för SVT i Kjell Sundvalls regi. Den handlar tydligen om en advokatbyrå i en mindre stad, och den stadskaraktären hittar man i stadskvarteren ute på Djurgården. Där har vi alltså befolkat gatorna i dag i flera olika scener, så det gällde att ha med olika klädombyten för olika dagar.

  Gårdagens sommarväder hade bytts mot isvindar, så långkalsoner och överdragskläder var det som gällde. Större delen av dagen var vi bara fyra statister, som fick agera i olika konstellationer och kläder, så har man tur skall man kunna bli synlig i flera avsnitt. Inget avancerat statisteri i dag dock, men en trevlig miljö som man aldrig besöker annars och trevliga nya bekantskaper både bland statister och skådespelare.

Nu har jag upptäckt, att den stora häggen vi har på tomten doftar mycket snarlika som det gjort i huset. Ganska påträngande faktiskt. Så nu vet man snart inte vad det är för dofter man har i näsan.

  När häggen blommar leker braxen, enligt gammal hävd. Det är dags att göra i ordning fiskeutrustningen.

Vaknade naturligtvis tidigt av fågelsången, då fönstret stod på glänt. Började genast fundera vidare på hur jag skulle komma vidare på vinden. Utrustad med flera verktyg, borrmaskin och kofot m.m förpassade jag mig åter in i skrymslet under taket. Borrade en rad hål på utsidan av röret. Den andra ligger mot en bjälke. Med stämjärn och hammare fick jag bort bitarna mellan hålen och kunde sen med kofotens hjälp flytta ut röret. Och se, det gick plötsligt att knacka ned ytterligare ett par-tre centimeter, så en bra bit av muffen försvann ned i hålet.

  Det kan alltså inte ha suttit mycket ihop förut och det verkar som att det är två skarver som rört på sig. fast jag ser bara den ena. Tyckte genast jag kom ned, att det kändes friskare på toaletten, men vet inte om det är klart med detta.

  Har sedan suttit en stund i trädgårdsmöbeln och spelat nyckelharpa, cyklat en tur till affären, samlat upp lite gräsklipp och sen mest vilat. Avstod körsjungeriet i dag med för att få fason på rösten.

Kvällens försök resulterade i, att röret sjönk ned ytterligare 2 cm, tills muffen tog emot. Men enligt min påritning har det bara rört sig 1 cm i den skarven, så det måste ha suttit dåligt ihop i en skarv till. Frågan är var? Och det luktar fortfarande fan ur hålet jag tog upp.

   Nu funderar man ju, hur dom har gjort det här en gång. Det kanske går att få ihop skarverna ytterligare en bit, om jag lyckas vidga hålet på vinden, så att muffen går ner. Ingen lätt operation så här i efterhand, utan att skada röret. Det får bli morgondagens problem. Jag kommer inte längre i kväll.       

  Dom kanske gjorde hål för röret och tyckte det var bra att muffen var ovanför som stopp, och sen har skarverna  nätt och jämt suttit ihop utan pressats isär utav lufttrycket. Jag har ju en känsla av att de här problemen kommer vid högtryck och i dag var det väl extrema förhållanden. Det kan också vara stopp i själva luftkanalen. Då måste jag få isär rören på vinden, för att få ned ett rensband. Kanske någon har erfarenhet av sånt här?

Årets varmaste dag hittills, rena sommarvärmen. Nästan allt har slagit ut och själv känner jag mig också rätt utslagen. Efter en hyfsad nattsömn och ett par timmars fixande blev jag plötsligt tvärtrött och lade mig på soffan och sov i två timmar till.

  Intog en liten lunch och beslöt mig att åka till Rådmansö för att åtminstone få höra vad Stefan Ljungkvist hade att bjuda på. Någon egen medverkan var ju inte längre aktuell, men jag var ju också anmäld till efterfesten. Framkommen visade det sig att entrén till hela festivalen skulle betalas vid infarten. Där satt tre gubbar. Jag sa som det var, att jag tillhörde kören och skulle ha medverkat o.s.v Men dom kände ju inte igen mig, så skulle jag bara in och lyssna skulle jag betala 180 kr. Glöm det, sa jag och vände bilen och for hem igen.

  Fann för gott att ta itu med odören, som sprider sig från någonstans i väggen, där avloppsventilationen går. Ingen rörmokare har synts till i veckan. Började med att såga upp ett hål i källaren och hittade förgreningsröret, som verkade helt o.k och inga tecken på läckage.

  Då var det bara att ge sig på trumman i det tämligen nytapetserade toalettrummet. Lyckades med mycken möda få upp ett hål i hörnet bakom toastolen och finna en rörskarv, som såg misstänkt ut. Verkade inte som rören skjutits i varandra ordentligt. Frågan var hur jag skulle ordna det, när inget utrymme fanns att greppa runt röret inne i trumman.

  Jag tillverkade en speciell slagklots, med urhuggen sida som passade runt röret, kröp in på vinden och lyckades liggande på mage nå in till hörnet, där nästa rörskarv stack upp under snedtaket. Det var precis så mucket utrymme att jag fick plats med klotsen och med hjälp av hammaren banka på röränden, så att röret sjönk ned en bit i rörskarven där nere. Hade ritat på ett par markeringar med spritpenna, så jag kunde avgöra att något verkligen hände. Ett par centimeter hade det gått ihop, vilket borde göra skillnad.

   Lämnade sen allt som det var, för att kolla senare om luften förändrats, innan jag lagar hålen igen. Efter dusch och middag somande jag sen ännu en gång på soffan och var nu in och kollade på toan. Det var lika illa och jag kunde konstatera, att skarven tryckts isär en bit igen. Den måste alltså låsas i det hopskjutna läget på något vis, återstår att utröna hur.

  Nu blir det att dra på arbetskläderna en sväng till, men nu är det i alla fall lite svalare på vinden. Trevlig pingst.

Sångliga framträdanden i dag är uteslutet. Rösten bär inte i något läge. Mitt stolta inhopp som tenor i kören gick alltså om intet för denna dagen och vår egen programpunkt strök vi redan i går, då Ewa är lika illa däran. Känns onekligen snopet, ty det har varit en rolig utmaning att lära sig de här stämmorna. Kanske åker jag ändå dit bara för att vara ett moraliskt stöd. Jag har ju inga andra planer för dagen. Vädret är strålande, så det måste bli någon form av utevistelse.

  En lustig sak hände i morse. Jag stängde av TVn mitt i en show med David Letterman i går kväll. När jag satte på TVn i morse, för att se nyheterna, var den fortfarande inställd på TV400, och där pågick samma show med David Letterman, så det var bara att slå sig ned och se fortsättningen på det jag missade i går.

På morgonen var jag på möte med försäkringskassa, kommunens personalkonulent, min chef och min fackrepresentant. Mötet slutade med att jag kände mig mer ställd mot väggen än jag förväntat, då det klart framstod, att försäkringskassan inte tar några ekonomiska hänsyn i sina beslut. Endera får konsulenten plocka fram ett ersättningsjobb före sista maj, eller så får jag göra det själv. Annars står jag förmodligen även utan sjukpenning. Den jag kände mig ha mest stöd av var faktiskt min fackrepresentant, som visade en konstruktiv vilja att hjälpa till. Det rör sig om att klara av sex månader fram till pensionen.

  Bopkslutet och deklarationen visade heller inte något upplyftande resultat, men jag kommer att få en hel del tillbaka från staten, som dom har haft till låns alldeles i onödan. Vi enades om att ändra på det systemet.

  Direkt efter dessa administartiva möten for jag till Stockholm för en reklamfotografering. Där fick jag istället stå med ryggen mot kameran, tillsammans med nio tanter i skiftande utstyrsel. Ett par av dem kände jag igen sedan tidigare. Bilden av våra ryggtavlor kommer att synas i tunnelbanan om en månad, så det blir väl att ta sig till stan då och titta. Sen kan ortstidningen skriva: "Fattig trubadur hängd i tunnelbanan!"

Bilden ovan är från Barnhusviken, som jag plåtade på väg till plåtningen.