Ett urgammalt redskap. Som barn såg jag det användas vid sådden. Just det här exemplaret har jag fått med på någon bondauktion och sparat som en relik. Det har blivit hängande på en krok i ladan mest för syns skull. Men nu behövde grusvägen saltas utanför vår tomt, ty det dammar något otroligt i det torra vädret, och då kom skäppan plötsligt till praktisk användning igen och fungerade precis lika bra som förr. Det var bara att gå längs vägen och låta båda händerna arbeta i lugn rytm med att slänga ut saltet. Nya tider nya seder och en rolig förening av nytt och gammalt.

Även om  denna text figurerat på min andra blogg, tar jag mig friheten att publicera den igen så här i vårtiden. Tänk er gärna den fine naturskildraren Bengt Danielssons idiom när ni läser. För ev. publicering eller nyttjande i andra publika sammanhang, vänligen kontakta mig.

Ornitologia dysläktika 

Välkomna skall ni vara till ”Mitt i naturen”! I dag hade jag tänkt att vi skulle bekanta oss med några av våra vanligaste fågelarter.  

  Är man fågelintresserad vaknar man tidigt om morgonen och upptäcker genast den morgonpigga Blåstaken. Har man då en riktig tur stöter man samtidigt på den lilla Tofsvippan, som är en typisk lockfågel.  Har man väl fått upp ögon och öron för dom här två arterna så hör man snart också både Sänglärkan och Ängspipplärkan och strax även Sängknarrens rytmiska läte. Lyssnar man noga kan man också höra Skäggdoppingens grymtande. Det är en sorts dykfågel och trivs bäst i buskiga våtmarker. Morgonskvättan hörs också tidigt om morgonen och det är då man även kan se spåren efter Sädespärlan, eller den lilla ”Vippstjärten” som den kallas i folkmun - på grund av sitt mycket karaktäristiska rörelsemönster.  

  Buskskvättan är en liten, ivrig ungfågel, men det är ju inte storleken som räknas. Den har liksom Gröngölingen och Spillkråkan ännu en hel del att lära. Dom två senare är förresten ena riktiga hacksprättar, som får det mesta att hamna utanför.   

   Sittgökens upphetsade ”Kuku” kan man höra i speciella biotoper, som biografer och kontorslandskap. Vid mycket speciella tillfällen kan man där även råka på en Dubbelgök. Göktrytan däremot, är en ensam strövfågel, som har svårt att få kontakt med sina artfränder men gärna kackar i andras bon.  

  Det gäller också i parningstider att tänka på vad man äter innan man ger sig ut på fågelskådning. En mindre välkommen gäst i större flockar är  Fistärnan.    

  Två festliga fåglar är Rödvinetrasten och Skåltrasten, som gärna sjunger glada stubbevisor, medan Nyktergalen är en fågel, som visserligen för ett herrans liv men inte alls har lika roligt.   

  Av speciellt intresse för kvinnliga fågelskådare är naturligtvis de större hönsfågelarterna som Snorre och Fjäder, vars grant uppstående stjärtar helst bör betraktas i ett gömsle i skogen. Båda dessa arter trivs bäst djupt inne i snårskogen. Vill man inte ge sig för långt ut i markerna, kan man stanna hemma och betrakta och lyssna till den vanliga Trädgårdshånglarens glada parningslekar. 

  Till våra mer sällsynta fågelarter hör Morknullan (Motherfucker), medan Storlemmen hörs vida omkring när han kommer  -  om våren.    Rödstjärten har troligen råkat ut för den envetna Stjärtmesen. Om man stöter på den skall man ta det väldigt försiktigt.

   Ja-ha, vad allt kan man inte få i kikaren om man ger sig ut på fågelskådning. Men kom ihåg alla ivriga fågelskådare, som ger er ut i okända marker, att ha alltid gummistövlarna på!

© Birger Björnerstedt

I går när jag varit på banken i Hallstavik fick jag en stark inpuls att åka in till Skärets järn- och färghandel. Det är en trevlig butik med ovanligt blandat sortiment. Förutom de nämnda varorna har man en hel del fritidsutrustning av olika slag och en del kläder för utevistelse. Jag har fyndat där förr på REA och nu hinner jag bara innaför dörren så står det "SKOREA"!

  På den närmsta lådan står dom, ett par rustika dojor med ordentligt räfflad sula för sommarens promenader och cykelturer, nedsatta 400 kr. Precis vad jag sökte. Jag satte på mig dom och gick en runda i affären och sen var det bara att betala och åka hem. Jag gick in dom på kvällen, när jag räfsade ihop gräset jag klippt och dom känns kanonbra. Så har många av mina klädköp gått till, och jag handlar inte kläder ofta.

Bigarråträdet blommar utanför mitt fönster 

Något bättre sömn men tungt huvud och tunga ögonlock och kraftödande hostattacker när jag kom ur sängen. Har nu preparerat mig med allt som står till buds och det skall nog ge resultat. Dock förstår jag inte nu, hur jag skall återfå tenorrösten till på lördag. Har för närvarande en mycket sonor och sensuell basstämma, som ingen känner igen. Skulle gärna behålla den om den stabiliserade sig lite.

  I dag har jag min insändare om buss till Edsbro införd i tidningen, så har jag åtminstone dragit mitt strå till stacken. Vi får se om den får något stöd.

   Jag har insett, att alla som lägger bud på auktionssidan "Tradera" inte är seriösa. En del verkar vara rent fiktiva personer, som inte ens går att få tag på när dom lagt högsta budet. Nätskojare, skulle jag vilja kalla dom. Det skapar extra arbete och kostnader i onödan.

I natt blev det nästan ingen sömn, då torrhostan satte in så fort jag rörde mig, ackompanjerad av ett rytmiskt knackande inne i ena örat. Det lät som om hammaren och städet var i bruk för fullt där inne i smedjan. Vätska bakom trumhinnan troligen, en ny upplevelse att bära med sig. Inte undra på att det var svårt att höra vad man gjorde i kören i går kväll. Jag kunde inte mycket sjunga med denna rösten, men det var ändå bra att lyssna in stämman.

  En del av sångerna satt för första gången riktigt bra, så att vår körledare såg glad ut när hon dirigerade. Däremot är det tveksamt om Ewa och jag hinner bli så pass återställda i rösterna så vi kan göra vårt inpass på lördag. Det är bara att kurera sig och hoppas på under.

  När jag kom hem tittade jag på reprisen av "Glasklart", programmet där jag skulle ha  varit med och gjort charader, om inspelningen inte krockat med vår resa. Såg ett mycket bekant ansikte från Statistföreningen, som gjorde bra ifrån sig. Ganska trevligt frågeprogram.

I min forna hemort sker mycket stora förändringar på gott och ont. Samhället växer med nyinflyttningar och ökande sommarbefolkning. Affärerna i Älmsta tar allt större ytor i anspråk, så att gamla trädgårdar förvandlas till asfalterade bilparkeringar. Cykelbanor byggs och nya bostadsområden växer upp, där ingen kunnat tänka sig tidigare. Och om byggföretaget Kredentia får som dom vill, skall det till och med bli höghus i det som skall heta "Väddö kanalstad".

  Innan politikerna ger tillstånd till detta borde de kanske titta på det som redan byggts, nämligen bostäderna på "Rumpudden". Här låg tidigare Älmstasågen med en samling faluröda byggnader som smälte in i landskapet.

Sågen försvann och udden köptes upp av Kredentia, som förvandlat den till ett modernt, förtätat bostadsområde, som kan ses på bilden ovan.

  Om man åtminstone hade valt att behålla färgskalan med faluröd träpanel, då hade det kanske sett rätt bra ut. Men nu ligger det där som en främmande iskall kloss i landskapet. Blir fortsättningen likadan är det inte roligt. Den genuina miljön, som sommargästerna åker ut för att möta, är förbytt mot en malplacerad stadskopia.

  Sen kan man undra hur man kan bygga bostäder på en gammal avrättningsplats. Det är väl bara drygt hundra år sedan den senaste halshuggningen ägde rum där. Om inte spökena kommer att driva folk därifrån så gör nog nordanvinden det. En mer utsatt plats får man leta efter, med hela Väddöviken öppen för vinden norrifrån.

Nu är det min tur tydligen. Sambon har varit utsatt sedan vi kom hem från vår resa, men jag trodde jag hade klarat mig. Tydligen är det något med lång inkupationstid och nu sitter det en infektion i luftrören, som stör både sömn, kroppsarbete och sjungande. Vi får hoppas vi klarnar till den tionde, då vi skall medverka på Taubefestivalen. Men det är ju körövningar innan dess också, som jag bör vara med på, så jag hoppas det ger sig snabbt.

  Annars har det varit fina dagar. Gårdagens förmiddag var jag på vägmöte för den lokala vägföreningen. Vi satt i trädgården hos ordföranden med utsikten på bilden ovan. Konstruktivt möte och god stämning. Vi beslöt att ha gemensam röjningsdag för att ta bort skymmande sly längs vägen och ha gemensamt fika i vår trädgård efteråt.

  På eftermiddagen klippte jag klart i hallonlandet och körde undan det urklippta riset. Sen blev det alltså revyn på kvällen med massor av folk. Dom har kört fyra fullsatta föreställningar i bygdegården, så det måste dom vara oerhört nöjda med. Publiken var i varje fall nöjd.

I dag har jag istället fått ta det mycket lugnt för aatt inte anstränga luftrören. En liten cykeltur har det ändå blivit i sakta mak och biltur till Rimbo för matinköp. För övrigt har jag orkat öva på nyckelharpan, vilket inte är så dumt.

Vi kom i sista momangen iväg och såg årets lokalrevy "Edsbroskrapet", som var mycket bra. Många roliga lokala skämt, som utsoknes kanske inte riktigt förstår vidden av, men också många välskrivna och hejdlöst framförda mer allmänna nummer t.ex med rymlingar från åldringsvården eller Anders Liegnells "Potatispop" med doakör i potatissäckar. En av årets nykomlinga, Henry Sjölander, gjorde flera oförglömliga figurer, bl.a som en av ortens ledande företagare, trävarufirmans Lena Pousette som ordvrängande, vikarierande rektor. "Här i skolan finns det ju tokstollar. Vi har ju takstolar!"

  Hemkommen kände man sig tämligen fylld av intryck och satte på TVn mer av gammal vana men hamnade mitt i en fantastisk konsert med Dolly Parton och sex skickliga musiker. Vilken otroligt bra artist hon är denna lilla människa. Inte en död punkt, fantastiska låtar och fantastiska mellansnack, som fångade publiken fullständigt. Hon pratade, sjöng och spelade på halvdussinet olika instrument, hur det nu går till med dom naglarna. Konserten var från 2003 och var bland det bättre jag sett i den vägen.