Nu skall jag stax bege mig till bygdegården för 4 tim. genrep inför morgondagens konserter med Anne Sofie von Otter och Bengt Forsberg. Det torde bli en givande dag.

Vaknade strax före sex och begav mig, efter intagen frukost, till sjön och drog med mig kanadensaren på sin lilla vagn. Jag hade med spön och övrig utrustning och begav mig ut på fiskarfänge. Det började tyvärr blåsa lite för mycket för att fara till grundet och jag ville vara inom hörhåll från bryggan, om Ewa skulle komma ner lite senare. Prövade först att kasta där det var öppet vatten, men gled sen in bland näckrosorna och riggade för mete.

  Några miniabborrar visade genast att dom var på hugget, men sen fick jag ett försiktigt napp, som jag genast kände att det var en större fisk. Jag fick trötta den en stund och trodde först att det var en stor braxen, ty nappet hade sett så ut. Men den kom upp och vältrade sig tjock och gulskimrande och efter en stunds kamp bland näckrosstänglarna kom den in till båtsidan och jag kunde lyfta in den. Det visade sig vara en sutare och den vägde 1,6 kg. Det var 35 år sedan jag senast fick en sådan. Den skall ugnstekas till kvällen och det blir spännande att se hur den smakar. Enligt fiskeboken betingar den ett högt pris som matfisk i Tyskland. Det är i alla fall en vacker fisk och lever ett lite speciellt liv, då den går i dvala under vintern och bara äter under sommaren.