Två intensiva dagar har förflutit i musikens värld. I går, tre konsereter på rad för fullsatta salonger i Edsbro bygdegård med Anne Sofie von Otter och hennes vänner pianisten Bengt Forsberg och nyckelharpspelmannen Torbjörn Näsbom. Dagen innan långt genrep med kör och solister.

  Det verkade som ett nästan oöverstigligt projekt först, att ro detta i hamn, men resultatet blev mycket bra och uppenbart givande för alla parter. Vi sångaramatörer lyfter oss själva i håret vid sådana här tillfällen och solisterna får möta ett gäng entusiastiska körsångare och en, till stora delar, konsertovan publik, som gav ett fantastiskt gensvar.

  Själv har jag ju inte så mycket hår att lyfta i, men fick glädjen att fungera som konferencié och fick mycket lovord för detta efteråt. Mitt noggrant repeterade manus funkade som jag tänkt, till alla tre konserterna, och fick publiken på gott humör från start. Känner mig hemma i den rollen och skulle inte ha något emot att få fler sådana uppdrag även på proffessionell bas.

  Jag hade också lurat till mig att vara banjoist på ett nummer, "Ain´t she sweet", och fick på så sätt även tillfälle att samspela med en av solisterna, Bengt Forsberg, vilket jag tror även han tyckte var kul.

  En mycket trevlig fest efteråt avrundade hela arrangemanget med mycket glädje och flera spontana musikframträdanen. Då hade vi däremellan med gemensamma krafter hunnit röja ur och städa hela lokalen. Jag råkade vid festen bli placerad brevid "Årets svensk i världen", och det kändes inte heller helt fel. En mycket lättsam och trevlig dam. Vi förde ett givande samtal om våra olika arbetssituationer.

  Hon och Bengt skulle flyga vidare till Finland för en konsert där i dag. Jag skulle i dag infinna mig på möte med försäkringskassa, läkare, personalkonsulent, arbetsledare och fackrepresentant, för att finna en möjlig omplacering åt mig. Fick dock meddelande för en stund sedan att mötet skjutits upp en vecka. Som tur är, har jag jobb i verkstaden som väntar.