På Roslagens Sjöfartsmuseum hittade jag häromdagen en liten skrift om konstnären Harald Lindberg, som jag nu läst igenom från pärm till pärm. Han var "pråmpojken från Roslagen som blev en nära skildrare av Roslagskusten, havet och sjömanslivet."

  År 1970 hade jag glädjen och förmånen att få arbeta tillsammans med denne man på en större konstnärlig utsmyckning av Älmstaskolans matsal på Väddö, en målning med namnet "Spår i hembygdens mark". Den utfördes i tempera på gammalt golvplank. Harald var då 69 år och hade ont i sin högra hand, vilket besvärade honom då han ville ha en del andra trädetaljer infällda i plankorna.

  Jag gick då på Konstfack men var hemma på Väddö över sommaren och han fick tips om mina träkunskaper och erbjöd mig att bli hans medarbetare. Det var en ära och jag fick lära känna en mycket trevlig och generös person, som delade med sig både av sina konsttekniska erfarenheter och av sitt berättande. Vi bjöd hem honom på tårtkalas en kväll för att fira min systers födelsedag. Hon var inte hemma, men det gick bra ändå och jag fick sen vara med och signera det färdiga verket med min namnteckning.

  Nu läste jag i den här skriften, att Harald under sin tid på Konstakademien i slutet av tjugotalet hade Albert Engström som en av sina lärare och kände stor gemenskap med honom. Ser man på. Bilden av Harald Lindberg tog jag under arbetet på Väddö.

Jag gav alltså mig själv en egen statistroll i dag. Lätt förklädd till A.E satt jag på en bänk i skuggan under kastanjerna vid Engströmgården för att övervara prisutdelningen, då Babben Larsson fick motta Engströmpriset. Den första timmen blev vi underhållna av Roslagsprofilen Micke Blum med historier och sång. Det är han som är den ilskna roslagsgubben som skäller på allsången i SVT. Åtskilliga inregistrerade och plåtade även gengångaren i trädgården och Micke presenterade mig från scenen.

  Sen höll sällskapets ordförande ett alldeles för långt och onödigt närgånget anförande som inledning till själva prisutdelningen och sen fick vi även en stunds ståuppkomik av Babben. Hon fick säkert nya uppslag under dagen.  

  Jag träffade även några gamla bekanta  och fick nya förfrågningar efter Fridolf-låtar, som jag skall vidarebefordra så småningom. Annars bestod nog publiken mest av sommargäster. Väddöborna själva tycker nog inte att de´ e´ någe.

Om en stund sticker jag iväg upp till Grisslehamn, där Babben Larsson skall få motta Albert Engströmpriset. Dagen till ära far jag dit i denna mundering. Jag tycker han bör vara på plats och åse det hela.