Jag blev helt solokvist denna dag och kväll och något skall ju göras. Dagen har förflutit med en del övning och en del läsning och en utflykt till Roslagens Chicago, Rimbo, för diverse inköp och lite affischering. Grovarbete har jag hållit mig ifrån i värmen.

   Inför kvällen hade jag först en fundering på att ta mig ända till Grisslehamn, bara för att se vad kollegorna sysslar med. Men efter ett par mycket positiva telefonsamtal med ett par betrodda Edsbrobor, angående fiskerätten i Fansjön, beslöt jag istället att än en gång göra vandringen ned till Sundet i nämnda sjö och kasta i en rev.

  Denna gången medtog jag den lilla hopfällbara sågen och orangefärgade snittselremsor, för att markera stigen på det ställe där jag brukar tveka om vägvalet. Sågen var med för att kapa ett par mindre träd som fallit tvärs över stigen.

  Själva fisket inskränkte sig till att jag drog upp en mört och räddade fiskarhedern. Den väsentliga turen med kvällen var, att jag nu tror mig kunna ta med mer känsliga flanörer till denna plats, utan att dom tror att vi gått vilse.

  Jag rev mig ordentligt på armarna i buskagen, då den långärmade skjortan låg i ryggsäcken. När jag tog upp den var den genomvåt. Det visade sig att korken på vattenflaskan, jag tagit med, inte varit tillskruvad, så innehållet fanns nu istället i skjortan. I den rådande värmen beslöt jag därför att inte dra ut på kvällen utan gå hem medan jag var allert.

  Kvällen har sedan tillbringats på alltanen med grillade revbenspjäll, ett glas rödvin, en god bok och inköpta bigarråer till suppé. Arholmaboken är fantastisk läsning, för den som vill veta hur det verkligen gick till förr i skärgården. Karl H Andersson är en mycket initierad och duktig berättare. Jag är glad att jag hittade detta tummade exemplar på antikvariatet.

Eftersom dagen artar sig till högsommarväder med gassande sol tog jag en motionsrunda på cykeln redan på morgonen. Landskapet är också mycket vackrare då i morgonljuset. Såg räv och ormvråk jaga och utforskade en gammal skogskörväg, som jag inte sett förr. Den förlorade sig så småning om i snårskog, så jag vet inte vart den ledde. Skall studera kartan i efterhand.

Människan måste ha ett outsinligt behov av musik och att få upphäva sin röst i sång. Hur står dom annars ut med dylikt? Allsång till en tillfälligt hopkommen orkester av glada amatörer utan ledare och som inte har en aning repertoar eller harmonier. På detta programpunkten "Alla roar alla", där vem som hels kan ställa sig vid miken och framföra något, oftast i musikalisk väg.

  En del kunde sina saker men det mesta lät förfärligt, inklusive mig själv, som glömde både versrader och hela verser. Allt sker dock oarvoderat och i en mycket generös atmosfär med årförsäljning och medhavd fikakorg.   En förmildrande omständighet är ju, att det hela äger rum nere i fiskehamnen i Gamla Grisslehamn, och det finns ju sämre platser att tillbringa en vacker sommarkväll på.

  Eftersom det är IOGT-NTO som står för arrangemanget blir repertoarvalet friserat därefter. Inga supvisor alltså eller visor som förhärligar dryckenskap. Annars skulle "Öppna landskap" sitta som en smeck just där.