Jag har en längre tid haft på nattygsbordet en gammal antologi med naturskildringar av berömda berättare, utvalda av Sven Rosendahl, som själv var en utmärkt sådan. Jag fann den säkert på något antikvariat eller i någon auktionslåda en gång. Den var ouppsprättad, men nu är det gjort och jag har nästan läst ut den. Det är berättelser från det sena artonhundratalet och början av förra seklet. 

  Man slås av det vackra språket och av hur oförstört allting är i naturen och med vilken öppenhet och innerlig glädje de olika författarna närmar sig det vilda och det som bara växer.

  Allt var så okomplicerat. Man tog med sig matsäck och något varmt och drog iväg ut till någon koja vid en myrkant eller sjöstrand och bara upplevde vad som hände under ett dygn eller två. Svårare behöver det inte vara i dag heller, om man bara vill vara i fred. Men det är inte så lätt att hitta dom orörda ställena i dag med all fritidsexploatering och inte heller att finna ron att verkligen göra det.

I två dagar har jag suttit i skuggan på altanen och läst och iakttagit de små händelserna runt omkring mig. En av dessa är, att se den större hackspetten komma och stjäla våra bigarråer. Att trastar och kajor och till och med fiskmåsar har hjälpts åt att länsa vårt träd har jag sett förut, men att hackspetten ägnade sig åt dylikt visste jag inte. Och han är kul att betrakta, för det är rena akrobatkonsterna han utför för att komma åt dom begärliga bären. Han kan hänga helt upp och ned för att få tag i dom och sedan flyger han iväg till ett angränsande träd och sätter sig att äta. Knske är det också ett sätt att få i sig vätska i värmen.

Vi kom oss iväg tillsammans denna morgon, sambon och jag, till Sundet för att försöka lura den kräsna abborrnoblessen till våra krokar. Morgonen var lika fin som gårdagens och det kändes som, att mina bemödanden att preparera stigen inte varit förgäves. Platsen uppskattades och är ju mycket speciell, inte minst för svårigheten att ta sig dit. Det är femhundra meter riktig vildmark. Lomparet låg och väntade på vattenspegeln när vi kom och i övrigt var det rena friden. Några napp fick vi och tre borrar fick följa med hem, men vi var nog lite sent på plats, ty solen kom snart över trädtopparna och drev fisken mot djuphålorna. Dagstemperaturen har sedan varit över trettio grader.