Om ett par veckor bär det i väg. Jag har fått förmånen att ännu en gång få dra till fjälls för fiske och det är något jag verkligen ser fram emot. Det var ca. 15 år sedan sist och då var det ändå inte någon riktig fjälltur med längre vandringar upp till fiskevattnen. Nu skall det bli så och det hoppas jag benen skall tåla. Det gäller att packa förståndigt utan onödiga kilon.

  Första gången jag var med var 1960, det år jag skulle fylla sjutton. Då fick jag följa med min kära moster Svea och hennes man Erik till Idre, som då fortfarande inte var högexploaterat utan bjöd på relativt orörda bäckar, om man tog sig besväret att gå en bit.

  Det blev flera färder dit upp och jag har oerhört starka minnen därifrån. Sista resan tilsammans med Erik var han ett par år äldre än jag är nu och min grabb var med för första gången, tio år gammal. Jag blir väldigt lätt nostalgisk när jag tänker på detta. Erik är borta men efter honom finns mängder av bilder och han efterlämnade även nedanstående dikt. Bilderna ovan är från våra första resor.

  

Åter till fjällen 

Låt oss vandra som förr över stigarnas barr
mot fjärran och lockande mål.
Låt oss trampa på myrarnas gungande starr
med ängsull vid dysvarta hål.

Låt oss tända av töre ett pyrande bål

vid myrhalsens mossblöta kant.
och dricka vårt kaffe ur rykande skål
och lyssna till myggens diskant. 

Låt oss stanna där frostpinad granskog står mörk
med torr-rakor vridna i grått
bak ridåer av knotig och vitstammig björk
när vår gräsmjuka bäckstrand vi nått.


Låt oss följa den uppströms där skuggan står ljum
över strandbrinkens videgrå band
och svänga vårt spö över forsande skum

i minnets förtrollade land.

Erik Höglund