Det har spåtts sämre väder mot eftemiddagen så jag tog mig ut på cykeln på förmiddagen även i dag. Tänkte se om jag kunde ta mig runt Gisen via en skogskörväg från Koluddenhållet och en stig över till vägen från motsatt håll. Där var emellertid grind och elstängsel och djur i hagen, så jag beslöt vända. Tjurar är ju onödigt att börja stångas med.

  Åter ute vid Koluddenvägen träffade jag ett par damer, varav den äldre hävdade att det skulle gå att ta sig fram till Fansjön och över Hällsätra hem. På kartan fanns en skogskörväg som slutade på en vändplan, men i verkligheten fortsatte denna väg ända ned till "Mellanlårsviken", som den södra ändan av Fansjön faktiskt heter. Det stämde och där var mycket fint.

  Men därifrån skulle det gå en gångstig över till Hällsätra, där man kunde "knuffa fram cykeln" , enligt damen. Det hade hon gjort. Frågan är bara hur många år sedan detta var? En stig fann jag visserligen och förfaringssättet stämde också, men slutligen hamnade jag efter en brant nedstigning i en bäckravin med kullfallna träd och mycket bråtigt.

 Jag ställde cykeln och utforskade terrängen ett bra stycke åt båda hållen, för att finna den bro över bäcken som damen talat om. Ingen bro så långt ögat nådde, och det var heller inte långt jag såg i snåren.

  Mitt beslut blev därför att återvända samma väg jag kommit, upp ur ravinen och över stock och sten tillbaka till vägen, som sedan bara blev bredare och mer lättrampad ju närmare hemåt jag kom.

  Ett par kuriositeter längs skogsvägen; Halvvägs till vändplanen, som ligger någon dryg kilometer upp i skogen, var plötsligt en glänta med en trädgårdsmöbel. För vem? Till saken hör att det är bom för vägen, så det går inte att komma dit med bil utan egen nyckel till bomlåset.

  Vid vändplanen står en stor, ladliknande förvaringsbyggnad med stora lastbilsportar. Ingen bil eller annat fordon eller livstecken syntes till utanför. Men inne ifrån ladan hördes en tydlig röst, som om någon stog därinne och höll föredrag. Vilka var där och varifrån kom dom och hur tog dom sig dit? Det måste ha varit ågon hemlig manöver till fots, eller så hade dom kört in bilarna i ladan.

Tur att ingen såg mig, när jag svettig och full av barr kom ut ur skogen med min cykel. Den nedre bilden ovan visar platsen där jag fann för gott att vända.