Den här lilla skaran mötte oss på stigen mot Luossastugan

Idén till resan kom via inspelningen av några tågscener vid Nora museijärnväg förra året. Jag var med som statist och spelade stins i "August". Turistbyrån ligger i den gamla järnvägsstationen och jag tog med mig några broschyrer hem.

  Där fann jag ett "Maria Lang-paket" med övernattning på stadshotellet och mordvandring i Maria Langs fotspår. Eftersom sambon är mycket intresserad av hennes böcker och jag själv läst några i ungdomsåren, så passade det bra som gemensam semesterutflykt. Det blev också mycket givande med kunniga guider både på vandringen och i Götlinska gården och besök på omgivande sevärdheter. Därtill god mat på olika håll.

  Höjdpunkten därvidlag var i den gamla restaurangvagnen vid Pershyttan, där den halstrade rödingen smälte i munnen, om man kan säga så. Själva platsen var också en stor sevärdhet, som varmt rekommenderas, inte minst åt teknikintresserade. Kraftöverföringen från det gamla, fungerande vattenhjulet till hyttan var en uppleveles i sig. Snacka om uppfinningsrikedom.

  Vi besökte också Sveriges äldsta stationshus i Järle. Men tyvärr är ju det mesta stängt när vi kommer iväg i augusti, om man inte kan pricka in allt på en helg.

  På hemvägen gjorde  vi en avstickare till Grangärde finnmark och besökte Luossastugan, där Dan Anderssson bodde några år under tiotalet. Dit är en rätt krävande promenad på 600 m genom en kuperad fårhage. Jag var där för ca 25 år sedan, som underhållare på en bussresa. Den sjungande guiden Nisse Munck råkade vara sjuk, så jag fick löpa tillbaka till bussen efter gitarren och själv framföra några av Dan Anderssons visor framför stugan. Jag måste ha varit bra andtruten när jag skulle sjunga då.

  Två mycket regnskvättiga dagar avslutades med fina kvällar, då vi kunde gå på mordvandring eller ta en cykeltur. Och hemresedagen bjöd på strålande väder med vackra vyer, när vi for genom södra Dalarna. I Ludvika var dom säkert extra glada, då dom hade en jättelik loppmarknad, där vi stannade till och fyndade. Det är också ett sommarnöje.

Efter två dagars envist skvättregnande sken det upp och i morse vaknade vi på tågvandrarhemmet vid Nora museijärnväg med härligt solljus över omgivningen. Återkommer troligen med fler detaljer och bilder från resan.

Just nu är denna bild mitt skrivbordsunderlag och får mig att återuppleva den storslagna känslan i ensamheten där uppe på kalfjället.

Vi planerar för sommarens sista gemensamma semestertur, som skall gå till Västmanland, med siktet inställt på en "Mordvandring" genom Maria Langs Nora. Nu uppstod den stora förvirringen, då jag har fina, "officiella" turistbroschyrer över "Västmanland", men där bara halva Västmanland finns med. Vad är nu detta för nys?

  Jag reagerade först på kartans form, som var alltför fyrkantig. Västmanland är i mina ögon ett rektangulärt landskap. I STFs vandrarhemsguide ser kartan också ut så och alla de kända platserna finns med, även Nora.

  Jo, efter lite forskningsarbete kom jag fram till följande: De gamla landskapen "har sedan länen skapades ingen egentlig funktion ... utan lever kvar idialekter, folkdräkter och andra symboler." De uppehålls dock av STF, och jag ger mig den på, att de fortfarande lärs ut på geografilektionerna i varenda skola. Men egentligen så är det länsgränserna som gäller och dom går ibland tvärs igenom ett landskap och delar det i två delar. Så att, när länsstyrelsen i Västmanlands län ger ut en turistbrochyr över "Västmanland" så är det bara över den delen som ingår i länet. Detta är ju helt snurrigt och vilseledande marknadsföring.

  Varför skall länsstyrelsen över huvud taget hålla på med detta. Det vore väl bättre att överlåta kulorna till STF, som kan ordna ett samarbete över länsgränserna och fixa en broschyr för hela landskapet. Det är ju det enda folk kan hålla reda på. Vem fan vet var en länsgräns går? Annars får man faktiskt vara så god och skriva "Turistmagasin för Västmanlands län" och inget annat.

Under resan blev jag kontaktad för två provfilmningar, en i dag och en i går. Gårdagens gällde en regeringsman till en kommande Beckfilm, dagens en glad morfar till en reklamfilm. Tyckte själv att det gick bra på båda ställena, men sen vet man ju aldrig förrän dom ringer. I kväll sitter jag däremot säkert i publiken när Sven-Bertil Taube intervjuas i "Närbild", för det är redan inspelat.

  Sen har jag också fått in ett stort bord, som skall målas om, i verkstaden. Börjat slipa och grunda i eftermiddag.

Gårdagens cykeltur, till det gamla färjeläget i Vagnåla, bjöd på läckerheter till kvällens varma smörgås. Inte bara de här stora fjällskivlingarna utan även en del champinjoner och kantareller strax intill vägen.

Så tog sig bloggförfattaren ut och fram