Dagen innebär en spelning för PRO i Norrtälje tillsammans med Ewa. Vi skall bjuda på en visknippa med lite eget och lite marknadsanpassad repertoar och lite folkmusik. Det är marknad i stan om en dryg vecka, första onsdagen i oktober. Spelningen är i Folkets hus, som är den mest arbetsamma lokalen av alla att uppträda i, därför att det är ett elände att få in all utrustning uppför trappor och långt att bära. Begriper inte att man inte satsade på ett annat läge eller ordnade en hiss till scenen, när man senast renoverade detta hus.

Gårdagen var till att börja med verkligt seg, då kroppen protesterade på flera olika ställen och jag inte kunde ta mina piller förrän till lunch. Eldade, läste och vilade. Efter en cykeltur fick jag igång maskineriet och kom mig ut i verkstaden. Limmade ihop den senast inlämnade stolen och ägnade mig sedan åt röjning utomhus i det vackra vädret. Helt vindstilla och soligt.

  Har också kommit vidare i boken och känner mig mycket befryndad med den rödskäggige nybyggaren på fjället. Mitt skägg var också rött en gång och matchade de oranga manchesterbyxorna på 70-talet. Liksom Isak på Sellanrå får jag vara min egen häst, när bångarna skall dras fram till vedbacken. Med björnklon i änden och ett rep över axeln går även det.

  Hittade äntligen min buskröjare, som jag hade lagt ifrån mig i somras på brädstapeln bakom uthuset. Har ägnat en del tid åt att leta efter den. Det är ett fantastiskt, enkelt skärverktyg, med vilket jag med rätt teknik utan ansträngning kan avverka upp till 5 cm grovt sly.

  Man böjer stammen emot sig, sätter eggen mot den spända sidan och drar till. Genom att utnyttja fibrernas spänning skärs de lätt av. Det är finnar och smålänningar som hjälpts åt att utveckla detta redskap, som arbetar ljudlöst och utan bensinkostnad. Går även utmärkt att gallra i hallonlandet med. Jag hittade den för många år sedan bland tidningen Lands annonser.