Jag håller ju på att gå igenom gamla tidskrifter, för att minska högarna och bara ta tillvara sådant som är verkligt intressant. Nu fastnade jag för en artikel om Troells film om Knut Hamsun. Artikeln skrevs för tolv år sedan, men det hade ingen betydelse. Livsödet engagerade och jag blev nyfiken på hans Nobellprisbelönade bok "Markens gröda", som lovordades i artikeln. Tyckte att jag hade sett den och hittade den i den egna bokhyllan, så det var bara att sätt igång. Läste sju kapitel på raken, direkt fångad av historien. Det får bli en fortsättning nu, tills värmen stigit i verkstaden.

I går hälsade jag på lilltrollet en stund. Hon har just lärt sig krypa och utstöter små glada skratt när hon smäller handflatorna i golvet och tar sig framåt. Det måste ju vara en enorm känsla, att börja kunna ta sig dit man vill på egen hand. Världen öppnas. "Se upp, här kommer jag!" Nu blir det för föräldrarna att kolla vad som är åtkomligt.

Gårdagen ägnades i stor utsträckning åt att skapa luft och ljus genom att avlägsna skymande vegetation. En stor asp har länge stått lutad mot en björk, som stoppade den i fallet. Den var murken inuti, så det var inget problem att kapa av den. Problemet var att få den att släppa från björken. Om man inte har egna krafter får man ta till teknik.

  Tog fram mitt gamla spel med två block och rejäl lång lina. En krok i rotändan på det lutande trädet och en annan en bit upp i ett träd en bit ifrån. Efter att ha flyttat och testat åt lite olika håll fick jag änden att släppa från backen och sen var det bara att dra. Fördelen var att man kunde stå en bra bit ifrån och dra och inte riskera att komma ivägen när stammen rasade ned. När den väl släppte gick det fort.

  Roligt "Dobidoo" i TV på kvällen och en bra film på femman, men oändligt lång p.g.a alla reklamavbrott. De är en styggelse.

  I dag gråväder på morgonen. Städning och viss ommöblering inomhus och Ewa satte upp rena gardiner så det blev fräscht i fönstren. Sen hade det klarnat upp och vi lastade cyklarna på bilen och for till Skebo. Ställde bilen vide en skogskörväg och cyklade upp genom skogen till Norrsjön i Stabby och vidare runt Broby och Skebovägen tillbaka. Det blev ca 1,5 mil och kändes som ett mycket bra sätt att ta vara på det vackra vädret. Ytterligar inmutningar på kartan. Några kantareller har jag hittat också som krydda till middagen.

  I kväll blir det Björn Skifs tillbakablick som första prioritet. Där tror jag det finns pärlor.

Jag tog mig in till staden utan besvär, hämtade min biljett, åt en bit på närmaste matställe och flanerade en stund i Kungsholmens trevliga kvarter innan det var dags. Scenen Pipersgatan 4, en mycket liten teater i bottenvåningen av ett hyreshus, där man hade velat ha en teater när man byggde det. Två fria grupper delar på lokalen. Just nu spelas "Adam och Eva" av Teater Barbara, en mycket bra och välspelad föreställning i det lilla formatet.

  Tom scen så när som på ett par stora koffertar. Den ena med konvex front den andra med konkav, en feminin och en maskulin form. Man kunde passa ihop dem, så blev det ett scenplan. Två ensamma skådespelare, Johan Ehn och Carina Jingrot som Adam och Eva i paradiset och vidare framåt i historien med skiftande könsrollsmönster.

  Scenbytena sker med ljus- och färgförändringar på scenväggarna och med olika attribut, som förvaras i koffertarna. De samlar på sig alltmer både materiellt och som barlast av traditioner, som är svåra att bryta. Igenkänningsfaktorn är hög och lockar till många skratt. Vi sitter så nära, så tilltalet blir nästan personligt.

  Men vi var en alldeles för liten publik. Fler borde ta chansen och du som bor i stan bör absolut göra det. Smit en timme från vardagsbestyren och se dig själv i skrattspegeln. Det ger betydligt mer än två timmar framför TVn.

Just nu har jag sådana dagar som förflyter med kortare arbetspass med olika saker och det är kanske så det kommer att vara framöver. Jag håller ju på att vänja in mig i en ny tillvaro, där jag kan styra över tiden och sysslorna så som det passar bäst ur olika aspekter.

  Nu har det till exempel varit uppehållsväder i flera dagar och den väsentligaste sysslan var att få in veden under riktigt tak. I dag blev jag klar med det och kände mig genast manad att börja samla ihop nästa års hög. Började således röja på ett ställe som väntat länge, men som nu är avtalat att jag får ta ned. "Här röjs för att få luft och ljus".

  Hittat kantareller på tomten.

Var på morgonen ut en tur till Väddö och hämtade glas till ett renoveringsobjekt. På hemväg stannade jag till i Sonö och utforskade en tänkbar väg att ta sig fram till Närdingen. Men det visade sig vara en avstängd väg som slutade vid en privat brygga, så det var inget för mig.

Under färden testade jag också min nya GPS, som har lite roliga egenheter. Damrösten meddelar i god tid och med lugn röst 200 m före nästa avtagsväg. Sedan kommer hon igen i ganska upphetsat tonläge: "Förbered vänstersväng!" Det är ju alltid en form av sällskap. Jag skall se om tar mig till rätt adress i Stockholm i kväll, då jag far jag in till ett teaterbesök på Pipersgatan 4.

  I går började vi öva på det programmet vi skall göra för PRO i Norrtälje nästa vecka. Det mesta blir saker som finns stadigt irepertoaren, men vi tänkte hålla lite marknadstema, så en del måste övas lite extra.

Sommarens inställda musikprogram har haft ett efterspel, som varit intressant att följa. Som en kommentar till detta vill jag citera Evert Taube med tre verser ur "Den sjuttonde balladen", som han skrev til sina "belackare".

Men jag har råd, du gamle lurifax,
och ni min nådiga med allt ert pladder,
se, jag har råd att sjunga för er strax –
med poesi besvarar jag ert sladder!
Med gudar dricker jag för edert väl
och lockar fredens ängel ned i gruset
sen jag bevisat vem som tålde ruset
och sagt er sanningen och frälst min själ.
 
Ty sanningen gör gott, och det är sant
att om i detta land man bryter seden
och inte ständigt kacklar likadant
som alla andra kycklingar i reden
men går sin egen väg med stort besvär –
förgäter fulheten för allt det skön,
då kacklar alltid någon gammal höna
om hur förskräckligt lättsinnig man är.

Men kackla ni i morgon – just i dag
när jag har ordet vill jag hellre gala:
Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag
för er har jag satt livet på det hala.
Tänkt mer på glädjen än på gods och gull,
ty någon skall fördriva tråkigheten
om ryktet och skall gå till evigheten,
att jag har sjungit för att jag var full.

Såg i går kväll mig själv agera i frågesportprogrammet "Vem vet mest" och det var ju en blandad upplevelse. Resultatet visste jag ju sedan inspelningen i juni och det är inte mycket att säga om. Sport är inte min grej och inte kungahuset heller, men jag klarade ändå en sportfråga och lite annat och var med en bra stund in i andra delen. Det är ju också så slumpartat hur frågorna faller och det var roligt att vara med. Många av de andras frågor kunde jag direkt.

  Men just agerandet, mitt sneda flin, som jag vet om, men inte att det är så utpräglat och att jag så ofta lutar huvudet bakåt och skjuter fram hakan ....Har det med dom progressiva glasögonen att göra - att jag fokuserar blicken på så sätt? Vet inte, men det ser uppkäftigt ut. Måste tänka på det så jag inte åker på en propp. Spegelbilden är ju en annan. Flinet går åt andra hållet där liksom.

  Ja, så där kan man ju hålla på. Reflexerna sitter där dom sitter. Men om man skall agera framför kameran gäller det att ha koll på det där in i minsta detalj. Det är väl på sådant agnarna sållas från vetet vid provfilmningarna.

  Det mest positiva var ju, att jag i inledningen blev presenterad som "Trubadur med många strängar på sin lyra".

Just hemkommen från spelning för PRO på hemorten. Fullt hus i församlingshemmet och de verkade uppskatta min anrättning, som bestod av några trubadurvisor, ett par traderade bondkomikervisor och tre låtar på nyckelharpa med lite historier till. Endast tre riktigt bekanta ansikten, så jag nådde i stort sett en helt ny publik.