Direktlänk till inlägg 7 december 2008
När jag som liten kom med mina föräldrar med tåget från småland in mot Stockholms central, då fick vi på vänster sida genom kupefönstret se "kyrkan med smöret". Det var Stockholms stadshus med det förgyllda tornet.
Nu har jag just sett den första reprisen av en TV-dokumentär om Ragnar Östberg, stadshusets arkitekt och tillika far till Susanna Ramel, som på ett mycket generöst och levande sätt berättade om sin far och lät oss följa med på upptäcktsfärd bland Östbergs andra skapelser i staden. Har ni missat det programmet, så sänds det ännu en gång i morgon natt halv tolv. Då skall jag sätta på bandspelaren, för det programmet vill jag bevara för egen och andras del. Vilken historielektion! En eloge till upphovsmännen.
Snacka om att det finns enskilda människor, "stora män", som lyckas sätta spår i livet som kommer att finnas kvar och gagna mänskligheten för många generationer framåt. Nu närmast väntar ju nobellfestligheterna i stadshuset.
Ett sånt bygge som stadshuset får man ju inte hipp som happ. Man har naturligtvis gjort en del innan, som visat ens kapacitet. Men efteråt blev Östberg arbetslös en lång tid, eftersom han trampat många på tårna med detta kollosalbygge, som är det sista i sitt slag som byggdes enbart för handkraft. Alla ton av tegel har burits upp av mänskliga ryggar. Det gick så långt att han krävde att få provision på vykortsförsäljningen från huset, innan det började droppa in nya arkitektuppdrag till försörjningen.
Efter att ha sett det här programmet kommer man att se på staden, och en del andra platser ute i landet, med andra ögon. För Ragnar Östbergs skapelser finns lite var stans och man kan undra hur han hann med allt. Se programmet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 | |||||||
|