Dels förberedes juhelgen på allehanda sätt, gran, tallris, städning, pyntning, klappar o.s.v Versrimmenadet är påböjat, men det kräver ro. Dels förbereds julkonsert med kören, där jag även skall spela en del blockflöjt den här gången, ett par duetter och någon överstämma till kören. Dels förbereds huset för att lilla Tove kommer och hälsar på över helgen, så får vi roa oss på egen hand. Hon tar sig ju fram på fötter nu runt alla möbler, så det gäller att rensa undan farligheter och sånt man är rädd om. Tror att jag har rätt bra koll på läget just nu, men det visar sig.

  Hemsidan är i princip klar, men blir inte utlagd före helgen.

Den ter sig så olika. I dag var den i en total gråskala, med regnmoln tungt över landskapet. I går sken det upp för en stund och jag passade på då, så bilden är från i går. Men solen når knappt över trädtopparna, så det är tur att det snart vänder. Bildens vänstra del får väl symbolisera dagsläget och den högra halvan, att vi går mot ljusare tider.

  I dag var det en annan rusch i affären med fyllda vagnar inför helgen. Jag tog min lilla ryggsäcksportion, så får det bli en promenad i morgon också. Det kostar ju inga bensinpengar. Men i morgon kommer Tove, så då blir det väl att ta med barnvagnen på promenaden.

Vi har haft strömavbrott några timmar, utan synbar anledning. Tände några värmeljus och ett par andra ljus, kokte kaffe på vedspisen och led ingen nöd, men det kliade hela tiden i fingrarna, för att jag hade en massa datorjobb att göra som jag inte kom åt.

  När jag satte mig att spela piano en stund hörde jag ett skarpt klickande ljud från kammaren och gick genast och tittade. Då hade veken i ett värmeljus lagt sig, så att lågan kom direkt mot glaset i den fina ljushållaren och den hade spruckit i två delar. Lågan brann fortfarande och stearinet hade kunnat börja flyta ut, om jag inte sett det så snabbt. Sen vet man aldrig hur det hade utvecklat sig.

  Man skall aldrig lämna levande låga obevakad någon längre stund, inte ens i små ljuslyktor. Och en liten stund kan lätt bli en längre stund, om något händer på vägen.

Råkade titta på "Efterlyst" i TV3 i går kväll. Där satt Leif G W Persson, i lindblomsgrön tröja med hål på armbågen, och tyckte att utvecklingen i en del fall var "uppiggande", vilket kändes lite märkligt i sammanhanget. Det handlade ju i alla fall oftast om mord och misshandel. Men det är klart han känner en viss skadeglädje t.ex när det gäller Thomas Quick just nu, eftersom han hela tiden har hävdat att Quick är oskyldig till de där morden.

Nu har vi vatten i överflöd i östra Uppland. Körde till Uppsala i går genom ett nytt landskap. Sjöarna har stigit kanske bortåt metern över sin vanliga nivå och brett ut sig över åkermarken. Almunge såg nästan helt kringflutet ut och Sottern har lagt vägen mot Smara under vatten.

  Förmiddagen har nästan helt ägnats åt administration, för att få ordning på tele- och E-postförbindelserna och få slutdetaljerna till nya hemsidan på plats. Väntar fortfarande på det förlösande samtalet från Eniro. Tog en promenad kilometern ner till affären för att rensa huvudet och få frisk luft. Med lilla ryggsäcken fylld uppför bruksbacken på tillbakavägen blir det bra motion. Jag är åter på matchvikten från förr efter sommarens cykelturer. Inga överflödiga kilon i ala fall.

I går kväll hade jag ett sent och lite ovanligt, men mycket lyckat gig. Vad ger man en nybliven folkpensionär, som har vad han behöver materiellt sett, men som kan hundratals vistexter i skallen och älskar att sjunga, men inte har något forum att sjunga för och inte själv spelar något kompinstrument.

  Jo, man bjuder honom helt ovetande på restaurang, skaffar honom en publik, d.v.s släkten, äter en god middag, utan att avslöja att han själv senare skall stå för underhållningen och ordnar ett komp, som anländer lagom till det är dags för uppträdande. Kompet var alltså jag det, medförande gitarr och sångmikrofon, för det var viktigt. Och han bangade inte ur skall jag säga. Det blev uppträdande med bravur.

  Mannen visade sig kunna större delen av Cornelis repertoar i skallen, långa visor av Stefan Demert och Allan Edwall och naturligtvis Taube. Det var bara att försöka hitta lämplig tonart och sen körde vi ett par timmar visunderhållning med lite kaffepaus i mitten. Jag tror inte dom kunde ha gett honom en bättre present. Kul var det, som improviserat musicerande ofta är, och just överraskningsmomentet för huvudpersonen gav ju en extra krydda åt kvällen.

Nu har jag hållit på i två veckor att försöka få tag i min säljare på Eniro, för att utröna vissa detaljer kring min annonsering on line. Jag har blivit lovad upprepade gånger på kundtjänst att hon skall ringa. Jag har fått hennes direktnummer, där ingen har svarat och jag har mejlat brev och blivit hänvisad tillbaka till kundservice.  Samtidigt har jag ständigt fått olika uppgifter om vad som kan ingå eller inte i det paket jag har beställt. Det är rena röran.

  När jag för andra gången i dag kontaktade kundtjänst fick jag äntligen tag i en ung dam, som tog tag i saken och ringde upp en chef på säljavdelningen. Då visade det sig att personen jag sökte hade slutat för en månad sedan och alltså inte alls var nåbar. Och ändå har  de suttit och skickat ärenden till henne och sett att det låg en del och väntade. Jag har till och med fått beskedet, att hon sagt sig ha varit i kontakt med mig. Man undrar då hur den interna informationen fungerar. Detta har skapat mig en hel del nattvaka, därför att det är en rätt saftig räkning som skall betalas.

  Nu fick jag i alla fall beskedet, att det skulle gå att ta den på månadsbetalning, vilket kändes betydligt lugnare, även om det blir ett litet påslag.

Efter det fantastiska snöfallet för ett par veckor sedan och det påföljande blidvädret, har det nu blivit rena vårflödena i alla vattendrag.  I Edsbro har Kyrksjön återuppstått, så att man nu förstår, varför de gamla "hamnmagasinen" står där de står. Och Erken har stigit nästan i nivå med vägen söder om Kristineholm och man förstår hur det såg ut före sjösänkningen. Jag fick ett ärende till Lohärad och for precis när solen försvann bakom trädtopparna. Dimman steg över fälten och skapade vackra siluetter i landskapet.