Vi var i går en tur in till Stockholm för att titta på julmarknaden och samtidigt passa på att utnyttja förra årets julklappsbiljetter till Stadsteatern. Det blev en fantastisk teaterupplevelse, "Kärleksköparen - Fröding naked" omFrödings personlighet och hans dikter tonsatta av Gunnar Edander. På scenen agerade Ole Forsberg, Helena Nilsson och några mycket uttrycksfulla dockor. Föreställningen har omskrivts både som ett "storverk" och som "en liten pärla". Jag vill säga, att den är en STOR pärla, som lockar till både skratt och gråt! Gå och se den!

Såg i går kväll med speciellt intresse dokumentären om Thomas Quick, som säkert och med rätta kommer att sätta sprätt på rättssäkerhetsdebatten och ge vissa typer en något obekväm sits framöver. Att jag intresserade mig särskilt för fallet Quick, beror på att jag för drygt tio år sedan agerade Thomas Quick i en tidigare dokumentär från STRIX-television, som redan då ifrågasatte hans skuld och hela rättsförfarandet.     

  Jag blev mycket porträttlik med tredgarsstubb och uppspärrade ögon bakom ett par äldre brillor. Rollen kändes något suspekt just då, men i dagens ljus ter den sig ju mer angelägen att ha gjort. Vi var bland annat ute vid Ältasjön och rekonstruerade tältmordet och jag fick smyga omkring bland träden med en stor kniv och sedan stå och hugga frenetiskt i en tältduk medan jag hyperventilerade, så att jag var tvungen att gå en promenad efteråt för att få ordning på andningen. Och sen vallades jag på Långholmen i hans karaktäristiska skärmmössa. Sådana märkliga uppdrag kan man få i den här branchen.

Lika glad som man kunde känna sig inför de två duktiga finalisterna i Idol-kampen och hur de bjöd på sig själva och alla sina känslor, lika mycket obehag kände man inför programledningens sätt att dra ut på redovisningen av resultatet. Den fejkade kuvertöppningen, med reklamavbrott som följd, var ju närmast psykisk tortyr på de tävlande. Inför detta kände jag bara obehag hemma i TV-soffan. Har man så dålig koll på stämningsläget kanske man skall syssla med något annat, referera boxning eller nåt.

Fredrik Skavland skall alltså träffa intressanta svenskar i sin nya show för SVT, med start i mitten av januari, på bästa sändningstid efter På spåret. Inte för att jag är en sådan, men i går träffades vi för att göra en liten trailer inför programmet. Det gick mycket bra och var morsomt. Han var lika trevlig som han verkar i programmen från Norge.

  Det ovanliga i Skavlands talkshower är, att han har många gäster, upp till sex stycken per gång. Då kan det uppstå mycket oväntade och intressanta spörsmål, eftersom gästerna sitter kvar vart efter och kan blanda sig i samtalet när dom känner för det. Han tyckte det var en mycket spännande form att jobba med.

Har ägnat en stor del av dagen att städa upp, organisera om och sortera i min skivsamling, som jag samlat på mig under olika musikaliska perioder. Där finns en jazzhylla, en folkmusikhylla, en klassisk hylla, en vishylla och en med blandade genrer. Där finns också en hylla med gamla EP-skivor med blandat innehåll och några stenkakor.

  Folkmusiksamlingen är störst, därför att jag en tid recenserade sådana skivor. Sen har tillkommit CD-skivor och DVD-skivor och allt har ju sina egna mått. Nu har jag flyttat om både hyllor och skivor och fått undan en del annat som inte behövde stå framme, så nu ser det riktigt prydligt ut och det har blivit julstädat just där i alla fall. Får ta den andra halvan av rummet i morgon. Passade på att dammsuga och reda lite i sladdhärvan bakom alla apparaterna också. Det har en tendens att bli skatbo på sådana ställen.

  I kväll blir det lite körsång hos ICA-handlaren, där det bjuds på julbord och vi skall passa på att göra reklam för vår julkonsert.

Så randas den årliga festen
då snillena pris skall föräras,
då dräkten är viktig och gesten,
då middag med lyx skall förtäras.

I TV:n syns prakten och ståten
när kungen skall priserna räcka,
och statschefen verkar belåten,
hans ord verkar muntra och käcka.

Vid middagen talas begåvat
och sång och musik höres ljuda.
Med snillen vårt land är förlovat
och operan får blodet att sjuda.

Men kameramannen serverar
i bild hovets schystaste hylla,
som "Madde" galant exponerar,
ett arv från prinsessan Sibylla.

Överst Björn Lindroths visionära akvarell av ett blivande skepp och under den färdiga briggen Tre Kronor. 

   Som tidigare meddelats, håller jag succesivt på att gå igenom gamla sparade VI-tidningar, för att minska samlingarna. Ofta sker detta numera mitt i natten, i vargtimmen, då jag ofta har en vaka och finner för gott att stiga ur sängen. Det är intressant, för man hittar saker som under de gångna åren nått en ny dimension. Så var det i natt, då jag bläddrade i ett nummer från 1995, som slumpvis låg i högen.

  Där hade Lasse Vestman rapporterat från en presskonferens på Sjöhistoriska museet, där några entusiaster med Björn Lindroth i spetsen berättat, att man skulle bygga en brigg. Meddelandet mottogs med stor skepsis av marinens folk och rubriken löd; "Det här går aldrig, säger marinen". Och dock seglar hon nu, briggen Tre Kronor. Jag har inte själv varit ombord, men jag har spelat för hennes vänförening och sett henne begå sin jungfrufärd, sommaren 2007.

  Det tog några år längre än de förutspådde, men hon blev till. Det gäller att ha visioner, även om folk ibland tycker att man är tokig.

I gamla kåkar finns det alltid tjyvställen, där skit lagras genom åren, tills man tror att utseendet bara beror på slitage. I själva verket är det bara skitlagret man sliter på. Ett sådant ställe är ledstänger. Jag har en minnesbild av detta, sedan jag i ungdomsåren en tid arbetade i byggsvängen och var med och renoverade ett gammalt hus. En av de andra snickarna monterade bort ledstången och det visade sig att undersidan var helt svart, medan träet lyste igenom på ovansidan.

   I dag har jag sanerat en liknande ledstång, i ett annat renoveringsobjekt. Det visade sig, att det fanns en trästång inunder även här. Trappan byggdes 1948 och jag undrar nu, om någon gjort det här sedan dess. Det kanske med mikroskopiska analys skulle gå att säkra 60 år gamla spår, om man hade behov av det. Trappan fick sig en omgång på köpet. Tacka vet jag grönsåpa.