Om ni ser en indier susa runt på skridskor i Kungsträdgården, då åker han förmodligen på mina gamla hockeyrör. Han kom med buss ända från Kista rakt ut i vildmarken och steg av i mörkret vid vår hållplats. Han har varit åtta månader i Sverige men kan fortfarande ingen svenska. Men han har sett att man åker skridsko i Kungsträdgården och har gripits av en längtan att pröva detta.

  Då hittar han mina avlagda hockeyrör för en rimlig summa i en annons på Blocket.se. och tar bussen ut till Roslagen. Jag mötte honom vid bussen och vi promenerade byvägen till vårt hus. Skridskorna passade perfekt, så han tog dom i ryggsäcken och gick glad ut i mörkret igen för att invänta nästa buss tillbaka mot Stockholm. Ett säreget möte.

  Förra veckan tog jag bilen samma väg och hämtade två par långfärdsskridskor, som får bli min melodi i fortsättningen. Livet för oss ibland på lustiga turer.

Töväder för första gången på länge! Snön dförsvann från träden fortare än kvickt och väglaget blev måddigt. Solen sken emellertid och lockade ut mig, trots att jag sovit uselt den gångna natten. Har passat på att ta hem en del ved, sådant som legat kullfallet i grusgropen och skämt landskapsbilden. Kälken gled extra lätt på snön i dag.

  Har också suttit och skrivit ett skaldestycke för ett kommande behov och är ganska nöjd själv, som Povel Ramel sade. Lite övande har det också blivit. Man är något veckovill efter alla helgdagarna, men i kväll blir det "På spåret" igen.

Nu har katten väckt mig igen och jag måste göra något en stund innan jag kan somna om. Jag satt och såg andra avsnittet av "De halvt dolda" i går kväll. Jag sitter med en krypande olustkänsla hela tiden när jag ser den, för den skildrar så infama miljöer och relationer och är väldigt bra gjord.

  Speciellt scenerna med frikyrkoförsamlingens människor har en sån tonträff, som jag känner igen från barndomen. Det jag inte riktigt förstår är tidaspekten, då det mesta tycks utspela sig på sjuttiotalet, medan skinheadsen rimligen är från senare datum och även åker modern buss. Och sen fanns det en detalj som störde mig i andra avsnittet. Det var missionären, som kom hem från Afrika utan att ha blivit det minsta solbränd. För övrigt var han trovärdig i sin roll som vilsen troende, som gör allt för att hålla skenet uppe.

  I nästa avsnitt lär vi väl hamna i kyrkan igen, där jag var med och staterade.