Färdens främsta mål var att avfira mosters 90-årsdag på lördagen. Men jag for ned i torsdags för att återlämna alla pärmarna med Eriks bilder. Annars hade jag åkt tåg. Nedresan började i dimma men blev allt vackrare vartefter dagen led. När jag närmade mig Göteborg bröt kvällssolen igenom molnen och gav en varm färg åt landskapet.

  Fredagen tog vi oss på slingriga vägar till Vårgårda, där festen skulle äga rum. Slingrigheten berodde på, att moster först trodde sig ha glömt låsa dörren, så vi åkte tillbaka för att kolla detta. När vi kommit lite längre på väg insåg moster faktumet, att tårtan och den nygräddade kakan, som skulle varit med, inte var med. Så vi återvände till brottsplatsen ännu en gång. "Hoppas ingen ser mig springa ut och in här nu, när jag har sagt att jag skall vara bortrest. Jag skall inte fylla 90 någon mer gång, för det blev så trassligt", skrattade moster. "Risken är liten", sade jag. Det blev sen ett återkommande skämt under dagen.
  Träffade alla mina syskon samtidigt, med barn och barnbarn. Det händer inte så ofta, och allt var väldigt väl planerat och genomfört av storasyster, så alla for nöjda hemåt. Det blev också en trevlig spelstund i går kväll med svåger Håkan.