Apropå Oscarsgalan så skrev jag ju en vers om den för några år sedan.

I praktfulla blåsor och läcker jackett

skall stjärnorna bänkas på första parkett.

Att bli nominerad är blott det en bragd

som ingen förunnas, som är för försagd.

 

Vid galornas gala skall skådisar hyllas

som konstfullt har visat hur roller kan fyllas

med action och svärta och komisk jargong,

ja, allt vi vill se i en biosalong.

 

Mest är det väl mer seriösa bravader

som prisas, fast även burleska charader.

De bästa får hämta sin guldstatyett

och sen skall dom tacka och gråta en skvätt.

Stockholm är vackert även i gråväder. Här en vy över Ladugårdslandsviken sett från Skeppsholmsbron i förrgår.

  Gårdagen bjöd på lite sol och ägnades mest åt umgänge med dottern och barnbarnet. Det blev bland annat promenad med Tove i bärstolen på ryggen, där hon tycker om att sitta och ha god överblick, tills hon somnar.

  I dag är det mer jämngrått och jag ägnar mig åt manusförfattande till kommande guldtackegala. Hittade mycket passligt en repris av Oscarsgalan sent i går kväll och blev sittande med den, som inspirationskälla, alla liknelser i övrigt kan vi glömma. Dom hade gjort en trevlig förändring i år, där de nominerade skådespelarna fick en personlig hyllning av någon framstående aktör, istället för att man förr bara fick se en snutt ur filmen.

  Annars var ju gårdagens huvudaktörer Victoria och Daniel och det var ju en glad nyhet, för ovanlighetens skull.