Den här björken, som fanns nedanför fornborgern, har uppenbarligen upphävt tyngdlagen.

Två mycket olika sysselsättningar har präglat dagen. Förmiddagen ägnades åt avloppsrensning, ett återkommande utpräglat skitjobb ungefär en gång om året.

  Sen blev det desto trevligare, då inbjudan hade kommit från familjen von Otter till isfest på Fansjön med diverse friluftsaktiviteter, allt efter behag. Där åktes spark, långfärdsskridskor och skidor, där pimplades och anglades fisk och fiskades i fiskdamm av barnen och det gicks tipspromenad och grillades korv. Ca 60 personer, körsångare, grannar, arbetskamrater och släktingar hade hörsammat kallelsen, så det blev en trevlig eftermiddag. Fiskelyckan var god för flera av gästerna och visade att det finns fisk i sjön. Själv passade jag på att bestiga fornborgen på andra sidan sjön, som annars är mycket otillgänglig. Nu tog jag mig lätt dit med sparken. det var en rejäl bergsklack som stack upp där intill Mellanlårsviken. Ja, den heter faktiskt så. Jag tog mig för övrit bade dit och hem också med sparkstötting, så jag har fått en rejäl motion i dag med många timmar ute i solen och dessutom träffat både nya och gamla bekantskaper.

Det har inte gått riktigt som jag velat med det nya redigeringsprogrammet. Något är fel och någon support står inte till buds för närvarande. Men solen skiner från klarblå himmel, så jag har varit ute ett pass och dragit hem lite ved med kälken. Perfekta förhållanden för sådant med isföre längs vägen och ett par grader minus. Gamla torrtallar av lämpligt format, som stått och lutat kors och tvärs och skämt utsikten i flera år, är nu förflyttade till vedbacken. Det var bara att putta ner dom, så dom gick att kapa upp. Dagens motionspass är alltså avklarat, men det blir nog en promenad också för att ta vara på solen.

  I övrigt skall jag nu börja repetera Olle Adolphssons visor, då kören skall göra en konsert med Adophssontema på försommaren och det kan bli någon soloinsats där.

Gårdagen ägnades i hög grad åt att lära mig redigera och lägga in uppgifter på min nya hemsida. Det är inte gjort i en handvändning för en pensionär utan ungdomens teknikengelska i skallen. Men det går bit för bit, bara ungdomen har tid att förklara.

  Men jag tog också en rejäl skogspromenad över stock och sten, för att finna den andra spången över bäcken. Jag fann den, men också att det inte var mycket bevänt med det. Taggtrådsstängsel och oländig terräng gör, att det ändå inte är någon väg att tänka sig till andra sidan sjön. det blir att dra med sig kanadensaren till Hällsätra, om det skall bli något eller låna båt där nere.

  I dag bakar jag matbröd både till kören och oss själva. Lika bra att köra en stor deg när man ändå är igång.

Ibland är det lustigt hur man på TV-rutan ser likheter mellan helt ovidkommande personer, som Ingrid Elam och Nils Petter Sundgren eller Pernilla Wiberg och Christer Sjögren. I gårkvällens "Adaktusson" intervjuades en politisk redaktör vid namn Karin Pettersson om Mona Sahlins senaste bakslag, att den tilltänkte partisekreteraren har hoppat av. Plötsligt ser och hör jag, att hon pratar precis som filrecensenten Fredrik Sahlin, så där långt fram i munnen och lite sluddrigt. Sen satt jag bara och väntade på hur många klappor hon tänkte dela ut till Mona på slutet.

I morse blev jag driven ur sängen av en telefonsignal från sonen. Han ville tipsa om ett konsertklipp med Victor Borge på You Tube. Nu har jag sett det och några till, för där fanns ju flera, så nu är jag helt svettig av skratt. Han var ju mästaren när det gällde musikalisk humor. Det här speciella klippet är ett extranummer efter hans 80-årsjubileumskonsert, där fiolvirituosen vill bli ackompanjerad när han spelar Chardas, som Borge naturligtvis har hört men aldrig spelat. Han gör ett improviserat komp som inte lämnar något övrigt att önska. Håll till godo: http://www.youtube.com/watch?v=tvUbrbFdJ8g&feature=related

Hade ärende till Norrtälje och fortsatte söderut, när jag ändå var i farten. Det var två veckor sedan jag träffade lilla busfröet Tove, så jag måste se vad som hänt. Och där var det full fart. Nu reser hon sig obehindrat rakt upp från golvet och står och balanserar i knäet på en när man sitter i soffan, drygt elva månader. Hon älskar när man busar med henne och är väldigt observant på vad som händer. Och så är det tänder på gång, så åtkomliga bordsskivor ligger illa till. Hon har blivit "krubbitare".

Gårdagen bjöd på två musikupplevelser. Först att få lyssna till Cajsa Ekstavs och Örjan Englunds trevliga program vid Rödakorsjubileet i bygdegården, dels att själv bidra med gitarren till reprisen på körens allsångsmässa i kyrkan.

  Cajsa och Örjan bjöd på en blandning av gamla visor och låtar på nyckelharpa och dragspel, mycket trevligt presenterat med både roliga historier och historik om nyckelharpan. Vi fick bland annat höra en gammal polska som tillägnats Carl von Linné och som denne troligen har dansat till. Det var en ny aspekt på den mannen, att han lär ha varit en duktig dansör. Örjan presenterade också en egen mycket hörvärd komposition och sen blev det naturligtvis Sahlströms "Spelmansglädje" som avslutning.

  Det kom en del folk även till kyrkan en timma senare, trots programkrocken, och det mesta klingade bättre i kväll, beroende på temperaturen. I går kväll var instrumenten omöjliga att hålla i stämning i kylan. Nu var det uppvärmt när vi kom. Det som blev konstigt under kvällen var, att prästen vände sig till oss framme i koret och vände församlingen ryggen, när han talade. Vet inte hur han tänkte, om han över huvud taget gjorde det?