Det sista lasset är på plats. Två kalla nätter gjorde att snön blev kvar, så att det räckte till kälken. Den övre bilden är tagen innan allt är avkvistat.

Min ena lillasyster flyttar ut på landet, till en by som mycket påminde om vår barndoms by. Vi söker våra rötter. Jag var där i går och försökte bringa reda bland alla lådor och få upp hyllor och ställa vissa saker på plats. Det omedelbara intrycket var, att hon hade flyttat från ett större boende till ett mindre, för hur hade allt detta rymts i lägenheten?

  I själva verket blir den nya boytan dubbelt så stor, så det är bara hur det hela organiseras som gör, hur mycket plats det tar. När alla boklådor tömts och böckerna kommit in i hyllorna, så kommer utrymmet att kännas helt annorlunda. Klarade det beting jag föresatt mig på utsatt tid och hann hem och fixa käk före kvällens TV.begivenheter, "Det okända" och "Sommer". Den danska serien gillar jag skarpt.

Gårdagen gick i stort åt att förflytta de uppkapade tall stammarna till vedbacken med hjälp av kälken. Samtidigt smälte snön undan i snabb takt där jag skulle dra kälken, så jag gjorde mer än jag tänkt. Ändå är jag inte klar och hoppas nu på kalla nätter, så att det blir lite glidunderlag kvar ett par dagar till. Sen får våren gärna komma med full kraft, så vedbacken blir torr och man kan börja kapa. Men i dag blir det en utflykt till Alsike för att hjälpa min där nyinflyttade syster att komma i ordning på ny adressen. Så veden får vänta.

sade Pialtus. Nu har SVT fått på skallen av ryska ambasaden för det roliga mellanaktsinslaget i Melodifestivalen. Humor är ett begrepp som inte alltid fungerar på andra territorier. Men det kan också tänkas, att de styrandes uppfattning inte överenstämmer med det ryska folkets. Där lär ju finnas en väldigt bitsk galghumor, som säkert skulle uppfatta detta för vad det var, en drift inte med det ryska folket utan med bilden av det ryska folket. Här ser man baksidan av att förbjuda ett fritt nyhetsflöde.

När jag stod vid fönstret och betraktade den nya trädsiluetten började det plötsligt röra sig i dunklet och där var dom, våra nattgäster. Jag tryckte kameran mot rutan och chansade att det skulle bli något och det var så här jag såg dom, som gråa skuggor. 

Nu är den änteligen väck, den stora tallen med fyra stammar spretande åt olika håll och delvis lutande över elledningen. Den har dessutom skuggat halva tomten. "Jimmys trädteknik" kom och plockade ned den, med spännlinor och sinnrik säkerhetsutrustning som möjliggör att klättra upp och såga ned stammen bit för bit, utan att ledningar och annat följer med. Det blev ett stort befriande luftrum, där förhoppningsvis eftermiddagssolen nu skall kunna nå ned till trädgårdsmöbeln. Det är alltid fascinerande att se skickliga yrkesmän jobba. Nu har jag motionspasset ordnat för några dagar, för att släpa alltihopa utom riset till vedbacken. Det känns mycket meningsfullt.

Efter flera dagars envetet gråväder tittade solen fram en minut just när den var på väg ned. Det kändes ändå befriande.

Jag ser spåren av dom mest varje morgon och dom är ganska närgångna. Dom är uppe på förstutrapporna och stryker runt knuten, så det är inte konstigt om det ibland hörs oväntade ljud i huset om natten. Rådjuren smyger omkring och söker föda under fågelborden och äppelträden. Men där är inte mycket att hämta längre.