Dagens beting det var, att få hallonhäcken färdigrensad och toppad och nu är det gjort.  Raderna bytte färg från gråmellerat till brunt, då alla torrpinnar kom bort. En riktig vårdag i trädgården. Min far skulle aldrig ha kunnat tänka sig att vara ute och arbeta i trädgården på långfredagen. Det var ju helgerån. Men han hade en annan tro.

  I går kväll sjöng och spelade jag med kyrkokören i kyrkan. Vi var femton i kören och hälften så många i bänkarna. Jag deltar i detta för musikens och umgängets skull. Ceremonielet känns mig lika främmande nu, som när jag i barndomen tvingades bevista alla gudstjänster far spelade på.

  Jag återkommer till frågan: Varför kallar sig religiösa människor för "troende". Dom vet alltså inte att Gud finns, dom bara tror det. Vad är det då att hålla på med alla dessa ritualer? Och trosbekännelsen; som slutar med att "jag tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv"; Varför då skapa en motsättning mellan detta och dem som tror på historierna i "Det okända". De handlar ju just om detta, några andar med evigt liv som kommer och hälsar på. Det kan man väl tro på lika väl som något annat.

  Man kan säkert sjunga en stump för dom också, så blir dom snälla, om dom nu skulle vara där i något annat uppsåt. Mors! du gamle ande! Kan du hjälpa mig att lösa de problem jag just nu står inför?

I vår är marken så vattenmättad, att man på många ställen kan se gamla farleder återuppstå efter snösmältningen. Jag passerade i går Husby långhundra och såg dalen vattenfylld som förr, då vikingar tog sig med båt in till Uppsala längs Långhundraleden. Man borde naturligtvis sätta i kanoten och paddla den historiska vägen.