En väl använd morgon, då jag gick ut i skogen tidigt. Rödhaken kvillrade i talltoppen och lommen ropade nere på sjön. Vad kan man mer begära? Talgoxe, taltrast, bofink, ringduva, nötväcka, större hackspett, gröngöling, spillkråka och gäss fanns bland det jag hörde och en råbock skuttade undan och skällde ekande nere i skogen. Jag tog mig till bronsåldersröset och passade på att leta bästa vägen dit upp och sedan därifrån ned till aspkatedralen och jättekastet i skogen nedanför. Röset är från 800 f.kr Jag när en önskan att kunna snitsla upp en 1, 5 km lång slinga där till förmån för alla natur- och kulturälskare. Fler borde få se detta.

Det som för bara några dagar sedan var en kompakt kärnis på flera decimeter är nu en pårös sörja, som inte ens någon med simfötter bör beträda. Jag har gjort en påsklig rundresa och längs vägen sett flera sjöar i detta tillstånd av upplösning. Våren är här! Det blänker av vatten längs stränderna och blåsipporna lyser bland torrlöven. I förrgår hörde jag min vårliga favorit för första gången, rödhaken, ett ljuvligt kviller.

  I övermorgon skall jag försöka komma igång med min egen vårlåt med vedkapen. Skallen får jobba med nya projekt under tiden. Men först har vi morgondagen med körmedverkan i kyrkan. Hoppas det kommer fler och lyssnar då.

Dagens beting det var, att få hallonhäcken färdigrensad och toppad och nu är det gjort.  Raderna bytte färg från gråmellerat till brunt, då alla torrpinnar kom bort. En riktig vårdag i trädgården. Min far skulle aldrig ha kunnat tänka sig att vara ute och arbeta i trädgården på långfredagen. Det var ju helgerån. Men han hade en annan tro.

  I går kväll sjöng och spelade jag med kyrkokören i kyrkan. Vi var femton i kören och hälften så många i bänkarna. Jag deltar i detta för musikens och umgängets skull. Ceremonielet känns mig lika främmande nu, som när jag i barndomen tvingades bevista alla gudstjänster far spelade på.

  Jag återkommer till frågan: Varför kallar sig religiösa människor för "troende". Dom vet alltså inte att Gud finns, dom bara tror det. Vad är det då att hålla på med alla dessa ritualer? Och trosbekännelsen; som slutar med att "jag tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv"; Varför då skapa en motsättning mellan detta och dem som tror på historierna i "Det okända". De handlar ju just om detta, några andar med evigt liv som kommer och hälsar på. Det kan man väl tro på lika väl som något annat.

  Man kan säkert sjunga en stump för dom också, så blir dom snälla, om dom nu skulle vara där i något annat uppsåt. Mors! du gamle ande! Kan du hjälpa mig att lösa de problem jag just nu står inför?

I vår är marken så vattenmättad, att man på många ställen kan se gamla farleder återuppstå efter snösmältningen. Jag passerade i går Husby långhundra och såg dalen vattenfylld som förr, då vikingar tog sig med båt in till Uppsala längs Långhundraleden. Man borde naturligtvis sätta i kanoten och paddla den historiska vägen.

Gårdagen blev en verklig heldag med reklamfilmsinspelning, där jag var enda skådespelaren. Vad för övrigt hände är hemligt, men för min del gällde det att vara på plats tidigt för några helbilder med fast kamera. Sen skulle halv- och närbilder tas på eftermiddagen och däremellan hade jag ledig tid. Den blev också längre än beräknat p.g.a tekniska detaljer, men jag hade en god bok och hann dessutom sova igen lite från morgonen och även ta en rejäl promenad och titta ut en bra kamera, som jag varit på jakt efter.

  En sådan här inspelning är en märklig arbetsplats med en massa folk, som bara sitter och väntar för korta arbetsinsatser på sina specialområden, Några har sina laptops med och får något gjort  på dem under tiden, ovisst vad. Lite nu och då hörs rop på: "Tystnad, tagning!" inne ifrån rummet bredvid. Där pågår magiken, och plötsligt skall man in och delta i skapandet några intensiva minuter.

  En lustig detalj i går var, att fem eller sex man i teamet jobbade hela dagen med stickad mössa på skallen inomhus i värmen. Ovanligt frusna eller för att samla tankarna eller håret, eller var det Bergmansyndromet? Han hade ju ofta nåt stickat på huvet när han jobbade.

  Under promenaden upptäckte jag att vi var alldeles vid Greta Garbos torg, vilket ju var passande.

Man måste tillåta sig att uppleva levande musik. Roslagens Vokalensemble gav två fullsatta konserter i Norrtälje i söndags. Jag var på den första och blev både rörd till tårar och hänryckt av vackra klanger och rytmik. Karin Eklund, en av landets främsta körledare, har på kort tid skapat denna ensemble, som imponerade med sin kunnighet. Tack för det.

  Måndagen ägnades i första hand åt trädgården i det vackra vädret, men jag var också en snabbtur till Stockholm för kostymprov inför nästa filmuppdrag, ett reklamjobb som skall filmas i morgon. Där får jag ikläda mig min senaste yrkesroll som skolvaktmästare och det kändes ju invant.

  I dag har jag fått på sommardäcken, så bilen är rustad för sommarens färder. Vart hän? Tja, säg det! Kanske till någon spelmansstämma.

Snödropparna och skillan blommar i gräsmattan. Fruktträden blev nästan klara i går. Mängder av luftskott har blivit avverkade och en del grenar gallrats ur. Man skall kunna kasta hatten genom kronan, sa morfar, som var trädgårdsmästare. Tog vara på en stor del av dagen utomhus, då vårvärmen slog till.

  Kvällen ägnades åt Babben och sen "Brottet och straffet", där mycket påminde om vad jag själv var med om att spela in häromdagen, liknande miljö och liknande brottsoffer. Men den överintendenten har man lite svårt att känna sympatier för.

   Lagom när vi var färdiga med ICA-reklamen i fredags, fick jag förresten beskedet, att jag fick rollen jag provfilmade för förra veckan. Den här gången skall jag spela skolvaktmästare, en inte helt obekant uppgift. Lite rör det på sig.

  I eftermiddag blir det att åka på körkonsert med Norrtälje Vocalensemble. De gör två konserter i Rodenkyrkan och det blir säker hörvärt. dagen för övrigt har just börjat.

Bilden ovan är en typisk vårvy från Norrskedika, där gårdagens auktion var.

Jag stack ut i skogen tidigt för att få röra på mig efter allt stillastående under gårdagen, då jag staterade iförd frack för en kommande ICA-reklam. Nu tog jag stigen mot bronsåldersröset, som ligger på toppen av åsen. Den stigande solen satte fart på fågelsången. Hörde bofinkens knorr för första gången och vakan, taltrasten satt i grantoppen och drog sina korta strofer. Han har inte riktigt fått fart på fantasin ännu, men det kommer. Koltrasten lät också höra sig, lite försiktigt. En flock sångsvanar drog  ljudligt förbi och tranorna ropade nere vid sjön. Spillkråkan och större hackspetten var också i farten, så ljudbilden var precis som den skulle. På åkern nedanför Skarnbro gick fem rådjur och betade. Dom brydde sig inte om mig.

  Sen har jag varit en tur till Norrskedika på auktion, men det gav inget i dag mer än en vacker utflykt och mera sol i väntetiden.