En mycket regnig dag, som först bara manade till innesysslor men som sen fick en annan vändning. Den här helgen brukar ju vara vikt åt Körstämman i Skinnskatteberg, men den är ju inställd i år och då finns alltid alternativet med Nyckelharpstämman i Österbybruk. Och så fick det bli, efter att ha kollat programmet på nätet. Jag tog med mig mina instrument för alla eventualiteter och for iväg.

  Utomhusprogrammet hade fått flytta in i kyrkans hus och där pågick uppspelningar i ett improviserat program när jag kom. Efter en stunds lyssnande och hejande på gamla bekanta beslöt jag att bidra till programmet med min bondkomikervisa, som jag har efter Göran Ryder. Det blev ett bra avbrott bland alla låtarna.

  Senare, när det officiella programmet var slut, fick jag en trevlig spelstund med en grupp skickliga spelmän i samma sal. Sen var det dags för konsert i brukskyrkan, en minneskonsert över Anton Jernberg som föddes för 100 år sedan. Det blev Jernbergslåtar, både nya och gamla, av en grupp spelmän under ledning av Per Gustav Jernberg. Jeanette Evansson och Sven Ahlbäck får väl ses som de främsta företrädarna som specialstuderat den fioltraditionen, men där var även deras elever och Ekeby spelmän och klarinettspelmannen Pontus Estling. Det blev ett omväxlande program av hög klass.

  Jag var nöjd efter detta och for hem. Satte på TVn och hamnade mitt i en konsert med den fantastiske australiensiske gitarristen Tommy Emmanuel och hans munspelande vän Bob Litell. Det blev en nästan magisk musikupplevelse. Så denna dagen blev mer fylld av musikintryck än jag kunnat föreställa mig, regnet till trots.

Dagen böjade med lackning i verkstaden, som sedan blev obrukbar av lukt och dammrisk. Gjorde istället klart på vedbacken så jag kunde täcka maskinerna. Övade sedan en del inför kvällens vårfest med Samfundet Visans Vänner och packade ned lutan och gitarren i sina fodral och klädde om, så att allt var klart för avfärd.

  Det var tur, för sedan somnade jag i läsfåtöljen och sov som en stock tills klockan var 16.28 16.30 skulle jag hämta Ewa i Norrtälje, så den ekvationen höll inte riktigt, insåg jag snabbt. Det tar 25 minuter dit. Lyckligtvis fungerade mobiltelefonen, men sen blev det ilfärd i regnet. En halvtimma sena anträdde vi färden från Norrtälje och allt gick väl tills vi närmade oss norra infarten till Stockholm. Där var tvärstopp på E4 och vi tog oss fram en meter i taget i köerna. I 10 km/timmen gjorde jag en järv omkörning av en långtradare, på fel sida dessutom.

  Festen skulle börja klockan sex, men när vi kom fram till Stora Essingens församlingshem strax före sju, skulle dom just börja ta mat, så det var ingen fara. Flera än vi hade suttit fast i trafiken, så allt var försenat. Efter en knappt tilltagen meny för 200 kr kuvertet flyttade vi in i den mindre salen och övergick till vissjungande.

  Inledningen av programmet stod Torsten Arnbro för med en knippa mycket fina visor mycket proffessionellt framförda. Sedan följde en kavalkad av samfundets medlemmar till sena kvällen, ingen nämnd och ingen glömd, som sjöng ett par visor var, flera mycket hörvärda. Några nya bekantskaper gjordes också, vilket alltid är kul. Vårt eget framträdande rymde en Bellmanepistel, en av Ewas egna visor och en av Olle Adolphsson, som jag sjöng själv, allt väl mottaget. 

  Hemfärden blev sen, men då hade regnvädret upphört och jag kände att sovstunden före avfärden hade varit väldigt välgörande, för jag var fortfarande helt klar i knoppen. Släppte av Ewa i Norrtälje och var lyckligen hemma 00.30