Det gäller att ha is i magen när telefonen är död och vädret är alltför vackert, för att folk skall orka röra på sig och åka ut och se sig omkring. Det är bara att gå ned på lågvarv och förbruka så lite energi som möjligt medan man väntar. Jag vet ju av erfarenhet att både jobben och kunderna av någon anledning kommer i skov.

  Jag bidar tiden i skuggan med glass, korsord, läsning och lite övande mellan varven. Men det blir korta stunder för att vila armen, som fick sig en duvning på "muskelvärkstan" i går. Den värsta krampen löste sig och jag kan både vrida på huvudet och armen igen, men den ömmar fortfarande.

  Bara för att jag satte mig och skrev, så rullade det in en bil med ett tappert par, som ville titta i boden och även tog med sig något därifrån. I verkstaden väntar två arbeten på att lack och lim skall torka, innan jag kan arbeta vidare.