Nu har jag föresatt mig, att ärenden utombys, eller för all del även ned till byn, skall uträttas före lunch eller efter middag. Däremellan skall jag i princip finnas på plats för eventuella besökare och för arbete här hemma, av vad slag det vara må. Sålunda besökte jag denna förmiddag den närmast boende systern i dubbla ärenden, men framför allt för att få fart på hennes TV-apparat medelst antennsladd och kanalsökning. Och tänk att jag lyckades!

  Eftermiddagen har sedan ägnats åt småplock i verkstaden, främst för att förvandla auktionsfynd till säljbara produkter. Rengöring, imålning och lagning av skador, en ointressant bild i en vacker ram byts ut mot en intressant bild med nyskuren pasparto, ett ensamt bockhorn får en platta och förvandlas till klädhängare etc. Det blir en lustig samling av gamla prylar, som kanske kan finna  en ny ägare och komma till nytta. "Återbruk" är ett bra ord som jag tror Lena Larsson myntade en gång.

  Sen blev det ett pass med gräsklipparen också, för nu växer det så det knakar. I kväll Allsång på Skansen, om inget oförutsett inträffar.

"Tiden är ingenting", skrev Hans Alfredsson en gång och man kan undra vart den tar vägen, hur något som inte finns ändå kan försvinna. En månad i morgon sedan tillvaron förändrades, elva år sedan vi senast hälsade på, trettiotre år på ett ställe som egentligen var fel för mig, men som är rätt för mina barn och deras barn, halva livet, jag går på en barrtäckt stig nere i Småland för sextio år sedan och känner skogens dofter, allt passerar genom hjärnan på några sekunder, minnena från barndomen är lika klara som de från i går. Tiden är ingenting.

  Det är måndag kväll och tystnaden är total, sedan jag stängt av Komisarie Montalbano. Där är en sådan befriande humor invävd i den italienska deckarserien och sådana fina miljöer och allt behöver inte visas i detalj. Vi vet ju ändå. Vilka bilder fick man inte i hjärnan förr, när man hörde deckarföljetångerna på radion? De var minst lika spännande som alla rårealistiska bildsekvenser som nu produceras, bara för att det går att göra det. Men det är ett val man gör och det är inte alltid till gagn för berättelsen.

  Om jag gör paus i skrivandet stänger skärmsläckaren av och slumpgeneratorn presenterar slumpvis valda bilder ur min bildmapp. Där finns mycket att välja på, sedan jag blev digital för tre år sedan, och plötsligt är tiden där och spökar igen. Jag blir direkt återflyttad till de platser, där jag tagit bilderna. Det spelar ingen roll om det är ett, två eller tre år sedan. Känslan är precis likadan. Jag är där NU. Upplevelsen är helt färsk. Tiden är ingenting.

Morgonen ägnades åt att få ut mina reklamblad till strategiska punkter, varvid jag besökte Roslagens båda färjeterminaler. Det blev några mil men var soligt och fint, så jag försökte se det som en semesterutflykt. När jag ändå var ute på Rådmansö passade jag på att svänga ned till Gräddö och hälsa på gamla spelkamrater, som jag alltför länge försummat. Det blev en god pratstund och förhoppningar om att ses snart igen med våra instrument.

  Eftermiddagen har jag sen tillbringat i verkstaden med att putsa upp gamla grejor till boden. Sen blev det en cykeltur till affären och gräsklippning som ett avslutande motionspass, så jag lär vara nöjd med denna dagen.

Eftersom inget annat stod på programmet denna dag beslöt jag att åka till Norrskedika på auktion. På ditvägen passade jag då på att köra in till Östhammar för att lämna några reklamblad i turistbyråns låda. Då jag inte visste var den låg for jag ned mot hamnen och stannade vid en stor affischtavla och klämde upp ett par affischer.

   Staden var tämligen folktom, men en ensam äldre man kom ut från en gård och jag passade på att fråga om vägen till Turistbyrån. Han berättade välvilligt hur jag skulle ta mig dit och tittade sen på mina affischer och berättade vidare att även han renoverat mycket möbler i sina dar och många gamla hus. Han hade arbetat med trä i hela sitt liv och vi kom i gott samspråk. När jag så visade honom att jag även sysslade med musikunderhållning blev han ytterligare intresserad och bad om mitt kort. Av alla människor hade jag denna glest befolkade söndagsmorgon lyckats stöta på ordföranden i hembygdsföreningen, som sa att dom kunde behöva underhållning framöver. Vi skildes med ömsesidig välönskan för dagen. Slumpens vägar eller?

   På auktionen träffade jag sedan ytterligare en person, en som jag hade tänkt ta kontakt med angående mitt B & B. Han tyckte det var en lysande idé och tog välvilligt emot en bunt reklamlappar att ha till hands på sitt företag. Han hade dessutom ett bord som behövde repareras.

  Jag lyckades sedan ropa in precis de saker som jag hade behov utav just nu för verksamheten samt lite "fynd" till loppisboden. Åkte mycket nöjd hem och har sedan ägnat eftermiddagen åt att få grejor på plats och att rengöra och fixa till det som så behövde. Vädret har i stort bara blivit bättre och bättre denna midsommarhelg. Bilden är från gästhamnen i Östhammar.

Det första paret har övernattat på Sanddalens Bed & Breakfast och det har utfallit väl. Ett par förbättringsdetaljer fick jag tips om och tog tacksamt emot. Det är ju så man får nöjda kunder. Jag har också fått en uppfattning om hur mycket tid det tar med iordningsställande före och efter besöket och själva morgonpasset, då frukosten skulle fram. In i det sista kom jag på detaljer, som jag inte tänkt på i förväg trots att jag skrivit minnselista. Men det gick i lås, så det är bara att se fram mot nästa besök med tillförsikt. En grann sommarmorgon blev det denna midsommardag.

  Mitt på dagen friluftsgudstjänst på åsavallen. Jag blev en röst i en mycket liten kör samt bidrog med lite nyckelharpspel.

  Eftermiddagen har jag mest latat mig och spelat lite fiol. Vid kvällspromenaden träffade jag en musicerande granne och vi beslöt att ses en kväll för att se vad vi kan åstadkomma tillsammans med våra instrument. Det blir en ny upptäcktsfärd med i första hand folkmusikaliska förtecken. Men jag tror, att där finns mycket att hämta.

Midsommarafton med regnig morgon. Men prognosen spådde uppehåll till mitt på dagen, då stången skulle kläs och ringlekarna dansas och så blev det. Jag tog felan med och for till hembygdsgården och sällade mig till de anlitade musikanterna. Vi blandade och gav och det blev midsommarstämning.

  På eftermiddagen har jag mottagit min första gäster på Sanddalens Bed & Breakfast och har sedan ägnat mig åt att rusta bilen för sommarens utfärder. Sovplats och köksutrustning finns i skuffen. Sen är det bara att lasta in felan och frysväskan med proviant och dra iväg till någon spelmansstämma, om inte bokningarna skulle rasa in.

  Det blev fortsatt uppehållsväder resten av dagen, så vi har haft tur ädå.

Det enda jag skrivit upp på dagens agenda var "Städa huset", och det blev gjort. På vägen hittar man en massa småsaker som behöver fixas och det blir många steg extra för att leta lämplig spik eller sladdkrampa eller gardinstång till draperi osv. Men nu tycker jag att det ser bra ut och är beredd att ta emot de första gästerna i morgon. Jag har också gjort en minneslista för vad som skall fram på morgonen. En del kan naturligtvis förberedas redan på kvällen.

  Det ser vanskligt ut med vädret just tiden för klädningen av midsommarstången om man tittar på SMHIs prognos, men jag hoppas det blir lite uppehåll, så jag kan komma iväg och spela en stund. Det blir ett oanmält inhopp i så fall, som förra året. Det blev ju uppskattat.

  På eftermiddagen for jag till Vallentuna och hämtade nytryckta reklamkort och hälsade på dottern och lilltrollet. Nu har jag avnjutit "Kvarteret Skatans" infama humorprogram i repris, och det tålde att ses om. Dom har ett sätt att vrida situationer ett extra varv så dom blir så där olidligt pinsamt roliga.

For i går kväll in till Uppsalas fina utomhusscen Parksnäckan, där folkmusikgruppen Väsen, Mikael Marin, Olov Johansson och Roger Tallroth, firade sitt 20-årsjubileum med en fantastisk konsert. Dom kunde inte ha önskat sig en finare kväll, då det var stilla och kvällssolen kom fram mellan träden och fungerade som spotlight på hela scenen.

  En fantastisk kväll blev det med deras säregna kombination av folkmusiktradition, egna kompositioner, klangfärg, dynamik, musikalisk briljans och underfundig humor. Och folk kom och såg och hörde. Det kändes som familjeunderhållning av bästa märke, för alla åldrar fanns representerade i publiken. På den undre bilden är det paus, så halva publiken står i kaffekön.