Så kom jag änteligen dit, i ur och skur men ändå. Trots att det var i Bingsjö jag fick upp öronen för follkmusiken 1971. så har jag aldrig varit där på sjäva stämman. Men nu fick det bära eller brista och jag kom iväg och fick en mycket minnsevärd upplevelse.

  Landade på campingen vid sextiden kvällen före, för att få vara med även om förstämman. Regnet gjorde att vi till stor del blev sittandes och spelades i förtältet till en husvagn, som sonens goda vänner välvilligt upplät för ändamålet. En ung dam, med det i folkloristiken välklingande namnet Carin, blev min spelpartner och satte verkligen mina fiolfingrar på prov. Dom mjuknade nog så småningom och lyckades åstadkomma en del, men jag känner att dom behöver värmas upp ofta för att få upp farten.

  Sent på kvällen tog jag en promenad och fann andra spelkamrater under tak på Pubens uteveranda. Ungdomarna drog till danslogen. Vid ettiden törnade jag in i min lilla bilskuff och försökte ordna det så bekvämt det gick. Små detaljer ändrade jag på under natten och somnade inte in riktigt förrän fram på småtimmarna, då det fortfarande spelades och tjoades en hel del på campingen.

  Själva stämmodagens förmiddag hann jag med ett trevligt spelpass med nya bekantskaper på nyss nämnda veranda. Regnet kom och gick. Sillunch och en ny spelstund i husvagnstältet och sedan åter till spelplatsen. Folk strömmade till trots allt, men det folklivet som brukar vara där på slotterängarna, blev det en bråkdel utav. Jag deltog i alla fall i det mäktiga allspelet vid inledningen och fick under kvällen tillfälle att spela med i flera grupper och träffade dessutom många gamla bekanta i myllret.

   Sent på kvällen stod jag och lyssnade på guldspelmännens framträdanden på Danielsgårdens tun, och mitt i natten hittade jag ett mycket trevligt gäng, med en karismatisk basist som huvudperson, som bjöd på en härlig blandning av Dan Andersson, gamla countrylåtar och svensk folkmusik. Det blev en riktig högtidsstund innan jag återvände till campen.

  Andra natten sov jag bättre, men vaknade till regnets smatter på biltaket. Jag såg genom takfönstren hur träden riste i blåsten och beslöt att göra frukost och packa mig iväg mot nya äventyr. Många sov fortfarande när jag rullade iväg. Som helhet fungerade det bra att campa i bilen, men vissa detaljer kom jag på som skall ändras till nästa resa.