Gårdagens eftermiddag och förmiddagen i dag hade jag full underhållning, då jag hade hand om Tove medan föräldrarna gjorde en snabbtripp till Dalarna. Det är full aktivitet, tills tummen plötsligen åker in i munnen och hon tittar lite vädjande på en: "Gå och lägg mig nu, ja orkar inte mer!" Och sen stoppar man ned henne i sängen och så somnar hon på trettio sekunder. Och morfar somnar lika gott på sängen bredvid.

  Sen bar det iväg till en spelning för en privat vänförening, som ses ett par gånger om året, en gång i Sverige och en gång i Schweiz. Det var ett mycket trevligt sällskap, som dessutom hade den goda smaken att gilla min underhållning, så det känns som en mycket väl använd eftermiddag.

 Hemkommen kunde jag konstatera att trasthonan ligger på boet. Då är det lugnt. Skall bli kul att se hur mycket ungarna har vuxit på ett par dagar.

En riktig sommarbild, smultron och kantareller. Vill passa på att puffa för det fantastiska redskapet att skära svamp med, degskrapan.

I dag hade jag besök av tre trevliga damer med det höga syftet att hjälpa mig plocka av den ymniga skörden av smultron. En av damerna var hund, så hon åt bara blåbär, det är henne förlåtet. När vi andra tre hade plockat ca en och en halv liter smultron, tyckte vi det räckte för dagen och gick in och intog lunch med smultron och mjölk som desert. Det kändes rätt lyxigt. Jag sparade en omgång till kvällen.

  Men det var inte nog med det. När damerna farit och jag var på väg hem från affären, tog jag en snabb avstickare till en speciell plats i skogen, där det såg ut som på bilden ovan. Så var eftermiddagen också räddad, för att inte tala om kvällen.

Nu kan man börja urskilja vad som är vad på dom två ungarna i trastboet och föräldrarna kör i skytteltrafik med matningen. Jag har också upptäckt att det finns ännu ett par koltrastar, som har bo bakom boden. Exakt var det är vet jag inte, men dom dyker in i ett snår där, som är väldigt otillgängligt. Den hanen satt blickstilla på bodtaket i tio minuter, i väntan på att jag skulle ge mig av, innan han smög ned till boet med maten.

Hallonlandet är väl den delen av det här etablissemanget som "bär" sig, som ger bäst avkastning. Hallonbuskarna har en bärande roll i hallonlandet, kan man säga. Syrror, barn och goda vänner får komma och plocka av det jag inte hinner med. Så skedde i dag.

  Annars var väl den mest dramatiska händelsen i dag, att jag mötte en världsstjärna i dörren till den lokala ICA-butiken och att hon hejade glatt. Jag hade glädjen att vara hennes konferencier förra sommaren, så vi känner igen varandra. Mer var det inte med det. Hon gick in och handlade och jag åkte hem. Vi har väl annat att stå i än ICA-entrén och kallprata i värmen. Jag övar på min repertoar, vilar och äter hallon tills jag storknar. Men man lever inte av hallon allenast, så det är tur att det droppar in lite renoveringsjobb också ibland och att man kan växla om med smultron, så att det inte blir för ensidig föda.

Om man bara ser till de senaste inläggen, kan man ju få för sig att hela min tid går åt till att vakta trastboet. Så är det nu inte. Men jag ser det på håll från fönstret, när jag sitter och skriver, så jag kan följa flygtrafiken mellan boet gräsmattan och bigarråträdet. Det är täta turer. Tiden för övrigt ägnar jag just nu åt övning inför ett lite speciellt gig, där jag fått vissa specialbeställda låtar.

  I verkstaden har jag förutom stollimningar ägnat mig åt att fräscha upp ett gammalt bord i mausurbjörk, som jag inköpt på auktion. Skivan hade fått sådana skador att den inte längre gick att få snygg med bara lack, så den har jag svartlackerat som kontrast mot det övriga, som var oskadat. Det kan bli mycket snyggt med en stor ljus armatur på. Sen har jag fått varsel om fler stollimningar i dag.

  Nu var nötskrikorna framme i bigarråträdet och koltrasthannen försökte köra bort dem. Om de ser vart han flyger med bären, då är det fara å färde. Men han tog sen en rejäl omväg för att lura dem, tog en lång runda och kom till boet bakvägen. Då var nötskrikorna fullt upptagna av bären. Dom blir nog fulla till kvällen. Skall bli inressant att se, om jag hinner smaka ett enda bär. Dom är ju långt ifrån mogna än men börjar bli röda.

Så känner jag mig just nu. Koltrastparet har blivit en angelägenhet och jag kan följa hur dom jobbar i skift nu, när ungarna har blivit kläckta. Ännu är det inte mycket för världen, två små luddiga bollar, men mat ska dom ha. Däremellan ligger honan som en värmedyna över bokorgen.

Tre nyfikna kamrater undrade vad jag var för en, när jag kom på min cykeltur i går kväll.