Nu finns två små duniga ungar i trastboet. Jag var ut i går kväll och band upp lövruskorna bättre efter den kraftiga blåsten. Honan låg kvar då också under tiden, trots att jag var där en god stund, så vi önskade varandra god natt. Nu på morgonen hade hanen morgonpasset i boet, men han drog så fort jag kom i närheten. Han har också fullt upp att förse sig i bigarråträdet utanför mitt fönster.

  Dagen ser ut att bli fin. Jag har en sockerkaka i ugnen och skall få den därifrån i rättan tid. Sen blir det en cykeltur till affären innan dagens arbete börjar på alvar.

 Det här med skrivandet t.ex,

Jag skriver bäst då jag är själv,

då jag har det knäpptyst runt omkring mig.

Det är först då jag kan höra

de där riktigt bra idéerna

och tankarna,

de som har en förmåga att försvinna

bland allt sorl.

Det är så häftigt att hamna i ett tillstånd

då fingrarna dansar över tangenterna

i takt med att idéerna kommer till en...

meningar faller på plats,

rätt ord dyker upp

och nya infallsvinklar skapas...

Det är en spännande resa

och timmarna bara flyger iväg!

Maria Eriksson

Ovanstående dikt, av en begåvad men tämligen okänd diktarinna, tycker jag fint skildrar författandets förutsättningar. Jag vet att det finns författare som alltid har musik på när dom skall skriva, kanske för att förtränga andra ljud, men jag tror dom är i minoritet. Själv har jag med åren alltmer uppskattat tystnaden, när jag inte själv skall öva på något av mina instrument. Jag bor också på en plats där det blir absolut tyst, när vinden slutar att ruska om trädkronorna och regnet upphör. Om man sover med öppet fönster kan man då istället få höra koltrasten, med en mjuk melodisk stämma, ge en finstämd solokonsert vid fyratiden på morgonen.

Trasthonan har legat i boet hela förmiddagen och så länge hon är där så är det lugnt. Men jag har oroat mig för hur det skall gå när hon måste lämna boet. Hon har legat kvar trots att jag rört mig ganska nära, plockat smultron och letat fram lämpliga lövruskor med stora lönnlöv. Så såg jag från fönstret, hur en kråka spatserade på vägen under boet, tydligen helt ovetande om dess existens.

  Då tänkte jag, att det är bättre ju förr jag gömmer boet, även om honan får lämna det för en liten stund. Jag tog lövruskorna och en rem och närmade mig försiktigt. Så reste jag dem på varsin sida av stammen och slog remmen omkring alltihop. Jag förklarade samtidigt med låg röst att jag bara skulle gömma henne. Hon låg kvar och vi tittade varann i ögonen i samförstånd, på två decimeters håll.

När man varit borta ett par dar, måste man ju kolla läget. Vad har hänt här hemma under tiden? En unge har kläckts och honan ligger i boet för det mesta. Jag kan se henne i kikaren från mitt tornfönster. När hon sticker ut nästa gång, skall jag försöka få dit mera skydd. Löven torkar ju så snabbt på de ditställda pinnarna, så de ger inte mycket skydd. Annars har inget hänt. Jag har gjort klart stolarna för avhämtning, satt en limpdeg och matat tvättmaskinen, men det stora sker därute.

Jag kom mig iväg. I går eftermiddag anträdde jag färden längs smala, krokiga vägar, som jag aldrig åkt tidigare och kom fram till mitt övernattningsställe på en så gott som öde camingplats. Det forna tältlivet med spel till långt in på natten har helt upphört. Har folk blivit gamla och bekväma?

  Alltnog, starten på stämman var en konsert i bygdegården med Ö.R.A., som står för Örjan Englund, Robert Larsson och Anders Mattsson. Det blev en fröjd för örat och skrattmusklerna. När man behärskar instrumenten så som de här tre gör, kan man kosta på sig att stundom plocka in små musikaliska gags i låtarna, som gör det hela väldigt kul och njutbart. Och jag tror att det just är det där "stundom" som är grejen. Det kommer inte i varje låt utan plötsligt och oväntat, som skämt skall göra för att gå hem.

  Efter konserten utbröt småningom någon sorts buskspel av oss tillresta plantor, men det blev inte så sent eftersom lokalen bommade igen kl. 23 och myggen var besvärande utomhus. Jag promenerade tillbaka till campingen i skumrasket längs skogsstigen och intog mitt kvällste vid en flämtande låga från spritköket. Total tystnad.

  Efter modifieringarna i bilen fungerade nu nattlägret perfekt, så att jag nu kan sträcka ut mig ordentligt i hela min längd. Men jag kom på att jag också bör ha min lilla fotogenlykta med, för kvällstrevnadens skull.

  Morgonen var gråkulen och jag fann för gott att fara ned till kyrkan, där man redan kl. 10 skulle framföra folkdansmässan "Träd in i dansen". Det blev riktigt fint med vallåtar på horn från läktaren, spelmanslåtar från Vendelbygden i koret, kör, dansare och ett ackompanjerande musikkapell.

Den gamla kyrkans målningar håller på att renoveras. Därav den konstiga inredningen på bilden.

  Själva stämman, som var åratal sedan jag besökte, höll stilen med Sonja Sahlström som spelledare för allspelet, Ditte Andersson som konfrecier och en räcka av duktiga spelmän på scenen. Buskspelet till gagn hade man också satt upp några partytält, ifall regnet skulle komma. Det höll emellertid uppe tills jag lämnade platsen på eftermiddagen, nöjd efter goda spelstunder med bekanta och obekanta. Det som glatt mig särskilt på de här stämmorna är alla glada återseenden. De har värmt.

Var mycket nöjd med gårdagen, då det jag föresatt mig blev gjort och lite till. Fick fyra stolar inlämnade för omlimning och hann med två av dem i går och har fixat de andra två nu på morgonen. Men jag slutade arbetspasset i går kväll med gräsklipparen och "röjarn", då jag började ta bort en massa sly som vuxit upp med expressfart i sommar.

  Jag  fortsatte med det nu efter stollimningen och tyckte det blev så ljust och fint. Men när jag tagit bort en del rotskott runt en grov sälg, fick jag plötsligt se trastboet med två ägg i en klyka, som varit dold av slyet. Först trodde jag boet var övergivet, men snart kom koltrasthonan och bråkade på mig från grenarna ovanför. Nu har jag sabbat hennes gömsle, men jag hoppas hon vågar fortsätta ruvningen ändå. Kanske jag bör gå ut och sticka ned ett par lövruskor i jorden och återskapa hennes skyddade boplats.

Tredje försöket. I går kväll blev det strömabrott kl 23 mitt i mitt skrivande och alltihopa försvann. I dag på morgonen hade jag börjat rekonstruera texten, då jag skulle ta farväl av mina gäster. Under tiden hann jag bli utloggad på grund av inaktivitet. Då det inte finns någon "Spara i utkast" - funktion på en här sidan, så var texen väck ännu en gång. Har nu föreslagit en uppdatering av sidan, så att inte sådant skall behöva hända.

  Gårdagen ägnades åt besök hos barn och barnbarn och därefter bilfärd på krokiga vägar genom ett vackert jordbrukslandskap längs Roslagsbanans sträckning. Efter middagsvila kom jag sen igång med att köra in ved och sedan ett rejält pass med gräsklipparen, denna ständigt återkommande motinsivrare. Kvällen avslutade med smultron och glass.

  En idé gror inom mig med anknytning till platsen på bilden. Men den skall få utvecklas till nästa sommar, som en larv i sin puppa. Vi får se vad som kommer ut.

  Nu har gästerna farit och endast koltrasten upphäver sin milda stämma ute i grönskan. Vinden susar uppe i dom höga asparna, men nere på gården är det lugnt. Dagen kommer att ägnas åt veden, trädgården och musikhörnan. Jag har ägnat morgonen åt att dra upp brännässlor ur vinbärsbuskarna, så att även gästande barn skall kunna gå dit och plocka utan risk att bränna sig.

  Gårdagens sommarprogram var ingen munter historia. Jag tror det var den tredje självmordshistorien på kort tid. Jag vill minnas att den ursprungliga devisen för det här programmet var: "Lättlyssnat för dig i bilen, på badstranden eller i hängmattan", myntat av Tage Danielsson som då var chef för radiounderhållningen. Endera har producenterna ändrat målsättningen för programmet, eller så har en del sommarvärdar helt missuppfattat sitt uppdrag.

  Om man skall berätta sitt lidandes historia i radio, så hör det endera hemma i någon sorts terapimagasin på temat: "Delad depp är dubbel depp". Eller så måste det ske i en form som gör det speciellt intressant och just lättlyssnat. Såg förresten på SRs hemsida att en dam nu är i färd med att göra en doktorsavhandlig om sommarprogrammen under 50 år. Man får förutsätta att den kommer att innehålla en del godbitar samlade på CD-skivor. Man kan för övrigt redan nu lyssna på många sådana just på den hemsidan.

Vaknade tidigt och gav mig ut på cykeln innan gästande syster och svåger hade vaknat. Den gamla grusvägen bjöd på idealiska förhållanden med sol och långa skuggor. Fåglarna gjorde mig sällskap. En skogsduva vandrade stillsamt längs vägkanten, mycket obekymrad om mig, och sädesärlan satte sig i en grantopp och spanade. Troligen hade hon ungar i gräset vid vägkanten. Nere på åkern vadade rådjuret i det höga gräset. Hon spande ibland men jag hade vinden emot mig och stod still, så hon gick lugnt vidare.