Arbetet i verkstaden har framskridit väl och när det blev regnväder på eftermiddagen kändes det trevligt att få fara iväg till en improviserad spelstund med mat där före. Många gamla låtar hann färskas upp ur dolda hjärnvindlingar. Till hemfärden hade det åter blivit fint väder med låga dimstråk överfälten.

Klockan är halv tio. Jag har bakat en sockerkaka med choklad i, limmat ihop en stol och tagit en cykeltur till affären. Jag är värd en kopp kaffe och sätter mig och lyssnar på gårdagens sommarprogram via datorn. Upptakten är bra, så det lyssnar jag nog vidare på stundtals under dagen, men mer jobb väntar i verkstan, så det får bli småportioner mellan limningarna.

  Min verkstad är så liten, att när jag gjort en limning med knektar stickande ut åt alla håll, då är det bäst att göra något annat medan limmet torkar. Annars är det bara risk att jag snubblar och allting rasar. Erfarenheten har lärt mig detta, ändå gör jag ibland avsteg med risk både för dom egna tårna och arbeten som står och väntar på sin tur. Stolar hänger jag därför helst upp på väggen före och efter ingreppen.

  I går kväll såg jag en fantastisk naturfilm av Kurt Skoog, "Vattnets själ" på TV 2. En liten fjällbäck var utgångspunkten och en strömstare huvudpersonen. Man fick följa den och vattnets liv genom årstiderna med utblickar mot den stora världen.

  Helt fascinerande var det att se den lilla fågelns jakt på föda ovan och under vattnet och det oåterkalleliga, när ungarna var stora nog att lämna boet, som låg på en grundbjälke under sjöboden. Dom kröp ut och klängde fast en stund vid bjälken innan dom släppte taget och föll ned mot vattnet, som fallskärmshoppare som klättrar ur planet och släpper sig ned, utan möjlighet att återvända. Vilket mod, dom har ju aldrig varit i vattnet tidigare. Samtidigt skildrar filmen vattnets betydelse för allt levande och vår egen framtid på jorden. Filmen går i repris i morgon och jag kan varmt rekommendera den.

  Anders Lundin sommarprogram från i går är förresten också mycket rekommendabelt.