Ett jamande skri från himlen får mig att titta upp och där svävar ormvråken. Ännu är det väl för tidigt att ta farväl och dra söderut, men han ville i alla fall göra sig påmind. Kraftiga vindar har mest hållit mig inomhus, men en cykeltur blev det i alla fall och lite klängande ute i trädgården för att nå de mest mogna plommonen. Fönstret och gungstolen blev hämtade från verkstaden och det blev en trevlig pratstund dessutom med gamla Väddöminnen. I kväll såg jag fram mot att se Sveriges damer slå Norge i fotboll, men det blev istället ett fiasko och hemresa för de våra. Livet är hårt. Man må gå på tuur.

  Resten av kvällen skall ägnas åt att förbereda helgens begivenheter. Jag återkommer till det, tids nog. Mycket musik kommer det i alla händelser att bli.

Gårdagen ägnades i stort sett helt åt bokföring med korta avbrott och i dag är jag äntligen i kapp. Det blev en sorts delårsrapport och var på det hela taget rätt uppmuntrande. Jag börjar märka av, att den nya hemsidan gör nytta i det tysta. Besöksstatistiken har varit stadigt stigande och det måste ju få någon effekt.

  Till kvällen beslöt jag att bjuda med en körkompis på nya Beck-filmen, som jag fått friplåtar till. Jag har ju en liten statistroll där och skrev ett brev till filmbolaget, för att försöka utverka en inbjudan till galapremiären. Jag spelar ju ändå far till en av huvudrollsinnehavarna och det kunde ha varit trevligt att få träffa henne som återuppstånden. Men så blev det icke, då det redan var överfullt. Däremot skickade dom ett par friplåtar och man får vara tacksam för det lilla. Det mesta var ändå bortklippt.

  Filmen som helhet var väl inte så dålig, som dom skrivit ner den, även om den bitvis verkade något orealistisk. Som kvällsunderhållning fyllde den i alla fall väl sin funktion och "min dotter" spelade suveränt bra, mångbegåvade norskan Kirsti Torhaug. Henne vill man gärna se mer utav. Hon är duktig sångerska dessutom: http://www.myspace.com/kirstitorhaug