I det alltid sevärda programmet "Sverige" i SVT 2 satt plötsligt Lars Demian och sjöng en låt av Per Gessle. Den senare har aldrig bekommit mig det minsta, jag har aldrig fattat vad som är så märkvärdigt med den figuren, mer än att han har tjänat miljoner på sitt låtskrivande. Nu var det en annan som sjöng hans låt och plötsligt fick den en sorts innehåll och angelägenhetsgrad även för mig. Lars Demian hade skalat av popfernissan och gett texten ett reellt innehåll. Han lär komma med en ny platta inom kort. Den blir nog hörvärd.

Det ligger idylliskt mitt i jordbruksbygden, det gamla ålderdomshemmet i Häverö, som sedan blev Narrenteaterns expriment- och rekreationsplats och numera är en fungerande kursgård med mycket hemtrevlig miljö. Om någon utomstående hade klivit in där oförhappandes i går förmiddag, hade dom förmodligen trott att dom kommit till ett hem för dårar, där personalen hade flytt fältet. I själva verket var det två kyrkokörer som lekte någon sorts uppvämningslekar inför två dagars intensivt övande. Alla i sällskapet förstod nog inte heller riktigt kopplingen till vad vi skulle göra, men det utlöste många skratt och det mår man ju bra utav.

  Mesta krutet lades sedan på de stycken av Björn och Benny, som skall framföras på en gemensam konsert senare i höst. Men det blev också en hel del annat som färskades upp och kanske inte minst, det blev en fest som sent kommer att glömmas. Det är ett påfallande lättskrattat gäng, även under övandet, och på kvällen blev det ibland rena explosionen. Däremellan finstämda allsånger i stämmor. Jag känner mycket glad och mycket trött efter att ha fått vara med den här helgen. 

  Slatan gjorde tydligen ett mål under tiden och räddade nationen. Det fick vi höra i dag, när vi skulle återvända till verkligheten.