Två återkopplingar på samma plats. Jag for in til Stockholm, för att tillsammans med andra medlemmar i Statistföreningen få en guidad visning av den gamla ärevördiga Skandiabiografen på Drottninggatan. Biografen är från tjugotalet, ritad av Gunnar Asplund och fint dekorerad med broderier och målningar Einar Forset och Leander Engström. Den är numera K-märkt och används som biograf fred. lörd. söndag och gärna premiärbiograf, med sin gentila miljö, väl värd ett besök. Den har t.o.m en kunglig loge. När jag kom in i salongen såg jag att jag varit där tidigare, men det måste ha varit på sextiotalet, när jag jobbade på Stadsteatern i kvarteret bredvid och sprang mycket på Bio. Då tänkte man inte speciellt på den säregna och mycket genomtänkta arkitekturen, så det här blev en annan upplevelse.

  Det var det ena. Men medan jag stod och väntade utanför på gatan före visningen, då står plötsligt en liten rödhårig dam några meter ifrån mig och pratar i mobiltelefon och jag känner ögonblickligen igen henne. Vi har inte setts på mer än trettio år, men då spelade vi låtar tillsammans i den första studiecirkeln vi startade i Väddö musiksällskap 1976 och sjöng tillsammans i Måndagskören. Sen försvann hon ut i världen på långa resor till Indien och jag vet inte allt. Nu stod hon där på gatan och så fort jag tittade på henne avslutade hon samtalet och sa, att hon måste hälsa på en gammal bekant. Det blev stora kramen och en god pratstund mitt i vimlet. Hon var just i färd att planera en ny resa och letade efter en försvunnen resebyrå, därför hade hon gått runt kvarteret. Annars hade vi inte setts. Jag bestämde mig också väldigt sent för att ta mig iväg till den här visningen, så nog är det märkligt.

  Jag turistpromenerade genom staden både från och tillbaka till Tekniska högskolan, så jag fick dagens motion på köpet. I bussen på vägen hem råkade jag hamna framför en kille, som pratade oavbrutet i mobiltetefon med olika personer, långa utläggningar med mycket nervöst skrattande emellan, helt ogenerat som om han vore ensam i rummet. Damen bredvid mig försökte läsa. Jag bara lyssnade. Strax innan jag steg av vände jag mig till damen och sa: Nu har vi blivit grundligt informerade om mycket som vi inte hade ett dugg med att göra. Hon instämde och sa, att hon  inte fått någon behållning av läsningen heller och inte förstod att folk ville lämna ut sig på det sättet. Vi sa hej i samförstånd och jag steg av bussen.