En lite underlig dag. Vad vädret beträffar kunde jag ha varit ute hela dagen, men kom mig inte ut förrän på eftermidagen. Tyckte att jag hade massor jag behövde gå igenom, notsortering, övning för kommande "sopplunch", genomgång av nya noter mm. Fick hem ett häfte med Benny Anderssons musik, där det är en speciell fiollåt som jag vill tillägna mig. På inspelningen är det så mycket stämspel, så det är svårt att avgöra riktigt vad som är melodin.

  Jag tog mig småningom en förlängd cykeltur till affären och kom sedan igång i trädgården med lite uppsnyggning runt huset. Det får det bli fortsättning på i morgon, för när man börjar ser man det ena efter det andra som bör åtgärdas. Kvällens körövning kändes lite trög, men det berodde inte på mig, då jag hunnit sova middag och var tämligen klar i knoppen. Vi jobbar med Björn och Bennys låtar men det är flera olika arrangörer som tagit sig an körsatserna och de är inte helt lätta. Vid ett tillfälle lät mansstämmorna som larmsignalen dom kör i stan första måndagen i månaden. Det var skrivet så av någon anledning.

Gav mig ut i trädgården på eftermiddagen för att snygga till några ställen. Då anföll dom.

Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum i ett annat ärende och hittade då denna bild från ett mycket lyckligt tillfälle 1978. Upplands spelmansförbund hade ordnat en "dialektkurs" ute på Väddö folkhögskola med koncentrationen på Roslagslåtar. Till kvällen hade jag föreslagit "Mosse-Fridolf" som kvällsattraktion med mig som ackompanjatör. Jag hade då hunnit bekanta mig med hans äldre repertoar och kunde föreslå låtar och få honom att berätta och sjunga och det blev väldigt uppskattat. Som extranummer fick han sedan spela sin fiolversion av "Vals i lekstugan", som egentligen är ett bravurnummer för dragspelare med mycket kromatiska gångar. Det fixade han till stort jubel. Det är sådana musikaliska ögonblick man lever på.

  Det slår mig att gubben till vänster, när bilden togs, var yngre än vad jag är nu och han var borta tre år senare. Det ger perspektiv på tillvaron.

http://www.vispeppar.se/mosse.html

Onsdagen ägnades åt brödbak, vedjobb och gräsklippning samt att bringa en gammal stolpe upp ur jordens grepp. Den har varit avkapad men för högt för gräsklipparen och i lagom snubbelhöjd i gräset. Nu fick jag idén, att istället för att kapa i markhöjd, försöka få upp eländet ur marken. Och si, det lyckades, med viss möda naturligtvis. Jag fick spätta loss stenarna den varit stadgad med. Sen körde jag in en gammal järnmejsel så långt ned som möjligt. Under denna kunde jag sedan sätta in spettet och mot en tvärslå få hävstångseffekt, så att stolpen bit för bit kröp upp ur jorden, vartefter jag höjde underlägget för spettet.

   Det här är sådana där företag, som precis lika gärna kunde ha förblivit ogjorda och jag kunde ha ägnat tiden åt något annat mindre krävande. Men samtidigt känns det väldigt tillfredställande när man har gjort det, dels för att det kommer att underlätta framfarten just där naturligtvis, men mest för att man med egna kroppskrafter och lite teknik lyckades överlista naturkrafterna och utföra något, som vid första påseendet verkade omöjligt. Det blev en skön eftermiddagsvila efteråt.

  Kvällen ägnades sedan åt körövning med Skärgårdskören, vars närmaste framträdande blir på en större födelsedagsuppvaktning i Stockholm. Där skall bli både spelmansmusik och körsång med blandad repertoar, men mycket Taube blir det.