Det som är ups är, att jag helt oväntat fick styrbågen till gräsklipparen hopsvetsad utan kostnad, som ren service på Nyströms mekaniska verkstad. Det som är downs är, att min sänka har gått upp! och att torktumlaren låter fan efter ett stopp i avloppshålet och att det måste hit en servicekille för att fixa den.

  Det där med sänkan är tråkigare, då det medför återgång till kortisonet och känns som ett stort steg tillbaka. Värktabletterna för armen har lurat mig och även tagit bort en del andra symptom på att vi inte hade nått målet, och alltså avslutat den där kuren för tidigt.

  I dag har jag bara gjort en massa småfix och sovit igen en del förlorad sömn efter helgen. Kom mig i alla fall ut och monterade ihop gräsklipparen mot kvällen och klippte den mest akuta gräsmattan. Möjligen blir det lite spelövning i kväll, om handen vill.

  Bilden ovan ja - det är en självgående gräsklippare som jag såg i helgen. Hon såg snäll ut tyckte jag. Man kanske borde skaffa en sån.

Hört i kassan, på sävligt Roslagsmål:

- Jaa, i lördags sänkte vi Erken - - -

- Jaha?

- genom att fiska kräftor!

(Erken är Roslagens största insjö)

I det alltid sevärda programmet "Sverige" i SVT 2 satt plötsligt Lars Demian och sjöng en låt av Per Gessle. Den senare har aldrig bekommit mig det minsta, jag har aldrig fattat vad som är så märkvärdigt med den figuren, mer än att han har tjänat miljoner på sitt låtskrivande. Nu var det en annan som sjöng hans låt och plötsligt fick den en sorts innehåll och angelägenhetsgrad även för mig. Lars Demian hade skalat av popfernissan och gett texten ett reellt innehåll. Han lär komma med en ny platta inom kort. Den blir nog hörvärd.

Det ligger idylliskt mitt i jordbruksbygden, det gamla ålderdomshemmet i Häverö, som sedan blev Narrenteaterns expriment- och rekreationsplats och numera är en fungerande kursgård med mycket hemtrevlig miljö. Om någon utomstående hade klivit in där oförhappandes i går förmiddag, hade dom förmodligen trott att dom kommit till ett hem för dårar, där personalen hade flytt fältet. I själva verket var det två kyrkokörer som lekte någon sorts uppvämningslekar inför två dagars intensivt övande. Alla i sällskapet förstod nog inte heller riktigt kopplingen till vad vi skulle göra, men det utlöste många skratt och det mår man ju bra utav.

  Mesta krutet lades sedan på de stycken av Björn och Benny, som skall framföras på en gemensam konsert senare i höst. Men det blev också en hel del annat som färskades upp och kanske inte minst, det blev en fest som sent kommer att glömmas. Det är ett påfallande lättskrattat gäng, även under övandet, och på kvällen blev det ibland rena explosionen. Däremellan finstämda allsånger i stämmor. Jag känner mycket glad och mycket trött efter att ha fått vara med den här helgen. 

  Slatan gjorde tydligen ett mål under tiden och räddade nationen. Det fick vi höra i dag, när vi skulle återvända till verkligheten.

Ett jamande skri från himlen får mig att titta upp och där svävar ormvråken. Ännu är det väl för tidigt att ta farväl och dra söderut, men han ville i alla fall göra sig påmind. Kraftiga vindar har mest hållit mig inomhus, men en cykeltur blev det i alla fall och lite klängande ute i trädgården för att nå de mest mogna plommonen. Fönstret och gungstolen blev hämtade från verkstaden och det blev en trevlig pratstund dessutom med gamla Väddöminnen. I kväll såg jag fram mot att se Sveriges damer slå Norge i fotboll, men det blev istället ett fiasko och hemresa för de våra. Livet är hårt. Man må gå på tuur.

  Resten av kvällen skall ägnas åt att förbereda helgens begivenheter. Jag återkommer till det, tids nog. Mycket musik kommer det i alla händelser att bli.

Gårdagen ägnades i stort sett helt åt bokföring med korta avbrott och i dag är jag äntligen i kapp. Det blev en sorts delårsrapport och var på det hela taget rätt uppmuntrande. Jag börjar märka av, att den nya hemsidan gör nytta i det tysta. Besöksstatistiken har varit stadigt stigande och det måste ju få någon effekt.

  Till kvällen beslöt jag att bjuda med en körkompis på nya Beck-filmen, som jag fått friplåtar till. Jag har ju en liten statistroll där och skrev ett brev till filmbolaget, för att försöka utverka en inbjudan till galapremiären. Jag spelar ju ändå far till en av huvudrollsinnehavarna och det kunde ha varit trevligt att få träffa henne som återuppstånden. Men så blev det icke, då det redan var överfullt. Däremot skickade dom ett par friplåtar och man får vara tacksam för det lilla. Det mesta var ändå bortklippt.

  Filmen som helhet var väl inte så dålig, som dom skrivit ner den, även om den bitvis verkade något orealistisk. Som kvällsunderhållning fyllde den i alla fall väl sin funktion och "min dotter" spelade suveränt bra, mångbegåvade norskan Kirsti Torhaug. Henne vill man gärna se mer utav. Hon är duktig sångerska dessutom: http://www.myspace.com/kirstitorhaug

Grabbarna har farit. Det blev tre veckors beläggning i rummen, vilket gav den nya verksamheten ett bra plus på mer än ett sätt. I verkstaden pågår verksamheten i kvartspass med torktider emellan, som manar till annan sysselsättning. Jag vet vad som borde göras.

  Detta var i går och det jag vet borde göras återstår ännu. Annat kom emellan eller prioriterades i går. På kvällen tog jag mig iväg till övning med Skärgårdskören, som blev glada att återse mig. Vi blev en bra mansstämma med tre tenorer och fyra basar. Närmaste framträdande ligger naturligtvis samma dag som jag har lovat att medverka i Lohäradskörens konsert.

  Jag är dessutom barnvakt natten före, så nu blir det att ta en dust med logistiken här. Med bra planering kan det gå att fixa all tre sakerna, då det ena körframträdandet är på dagen och det andra på kvällen. Under de närmaste två veckorna blir det kör tre kvällar i rad med olika repertoarer. Det mår rösten bara bra av. rubriken ovan skall uttalas med hårt K-ljud.

  Denna dagen har jag så här dags bakat en sockerkaka och tagit hand om en del tvätt. Nu skall jag se hur gårdagens limning utföll i verkstaden.

Brödbak, tvätthantering, matinköp, frukost för inneboende och diskplock därpå. Är det någon som känner igen sig? Så var förmiddagen i alla fall denna dag och brödkakorna blev bra. Elektrikern kom och fixade ett par saker, men stolplampan förblev svart. Där sitter troligen felet högst uppe i stolpen, dit ingen stege når. Det blir att ordna hit en traktorskopa eller en skylift för att få ny fart på den. Detta får dock anstå tills något mer behöver fixas på hög höjd. Hade felet inträffat tre veckor tidigare, hade jag kunnat få ned några liter biggaråer samtidigt.

  Just det! Naturligtvis! Jag skall hyra den lilla skyliften och samtidigt passa på att kapa ned bigarråträdet till hälften. Det har bara ränt i höjden och bladmassan tar all näringen från bären, som blir bara hälftens så stora som tänkt. Det gäller bara att få ihop logistiken, så att elektrikern och liften är lediga samtidigt.

  I verkstan har jag påbörjat putsningen av en tjock bordsskiva i furu. Den får en helt ny fräsch yta och får hänga med några år till. Sen blir det hemmakväll med På spåretminnen i TVn.