Det var dags för genrep med inlejda musiker i kväll. Plötsligt får allt ett lyft och saker börjar komma på plats. Men vi är sent ute med flera stycken och några hanns inte med i kväll, som borde ha övats med musikerna, de som vi skall göra instrumentalt. Det får bli före uppsjungningen på konsertdagen, vilket inte känns tillfredställande. Det blir till att öva själv, så man vet vad man själv skall göra åtminstone. Det är bristande planering och tidsoptimism, men kören lät bra ihop med musikerna, så program blir det. 

Den här tavlan ser jag från mitt arbetsrumsfönster just nu.

Efter en god nattsömn uträttade jag diverse nödvändiga ärenden i Rimbo och kände mig lättad när det var gjort. Sedan har eftermiddagen gått till övning och inför kvällens genrep med kyrkokörerna och inlejda musiker. Jag har filat vidare på mitt presentationsmanus och även på de tre låtar jag skall spela fiol på samt på dragspelet, som skall med i "Födelsedagsvals till Mona". Dom andra får sköta det mesta av melodispelet, men jag duttar med på vissa ställen har jag tänkt och håller basen för övrigt. Nu är allt ihopplockat som skall med, tror jag, och jag kan koppla av en stund inna jag skall iväg.

  Efter lunchen i dag tog jag mig ut på en skogspromenad en stund. Det har blivit lite för lite av det på sistone, när det har varit älgjakt och så. Det är lätt att komma av sig, speciellt om man har fullt upp ändå.  

Jag är ju mycket måttligt sportintresserad och brukar hävda, att musiken räddade mig från idrotten. Men när det gäller större tävlingar kollar jag ibland för att hänga med. När det gäller fotboll har jag då under åren haft en speciell favorit bland landslagsspelarna, en kille som verkar vara en riktig hedersknyffel med glimten i ögat och som alltid gjort bra ifrån sig. om han så bara har blivit inbytt de sista fem minuterna. Han har avgjort matcher på det och jag har ofta förundrats att han inte oftare har fått spela full tid. Nu såg jag på nyheterna, att den nye förbundskaptenen Hamrén har utsett honom till sin assisterande lagledare inför Italienmatschen. Jag talar om Marcus Allbäck och jag tror det är ett mycket bra val. Det kan bli riktigt roligt att titta på svenska landslaget framöver.

Det är en sådan vecka nu, med idel repetitioner och förberedelser inför två täta konserter. Gårdagen, som i övrigt var lugn och grådaskig gick till övande på olika instrument och med två damer ur kören för ett speciellt nummer. Sen satte jag mig och skrev manus till min presentation av Björ och Bennyprogrammet. Har blivit ombedd att konfresiera detta, vilket roar mig. I den andra kören sköts presentationen av en skånska och jag fick idén att man skulle kunna göra en rolig grej av det, att samtidigt, iklädd skepparmössa, tolka det till roslagsmål. Men det passar sig nog inte i kyrkan. I kväll skall jag öva ett par låtar med "Lotuna stämband", som jag egenligen inte är medlem i utan bara tillfällig inhoppare, när de samarbetar med kören. Innan dess skall jag nu försöka återgå till nattsömnen.  och hinna med lite jobb i verkstaden.

"Ibland är det en ren njutning att dansa, när flickan följer tätt men lätt." Vem kan ha skrivit det tro? Jo, jag fann denna rad i min 15 år gamla dagbok och det kan ju vara något att läsa för mina dansanta ungdomar, om dom någon gång undrar var dom har fått sin danslystnad ifrån.

 En rörig bild från konsertens inledning

Roslagens vocalensemble hade konsert i Nortälje kyrka tillsammans med Sarek, två välbesökta föreställningar. Om folk kom för att lyssna på det ena eller andra vet man ju inte, men Sarek fick största utrymmet som frontfigurer uppbackade med den äran av vocalensemblen. Det hade inte skadat med något mer eget nummer från Vocalensemblen. Inledningen var magnifikt tjusig, då de började med Bach utspridda längs kyrkväggarna och tågade in till detta mycket välljudande stycke. Sen blev det en knippa av Sareklåtar, mycket väl framförda, med mycket intensitet. Vad jag ofta saknar i den här typen av arrangerad "folkmusik" är några vilopunkter, pauser eller rejäla nyansskilnader, som får en att lyssna till lite extra. Men det är kul att Norrtälje hyser både medlemmar ur den här kända gruppen och en sådan välklingande kör och att dottern dessuton ingår i densamma.

Gårdagens kväll var jag ombedd att hålla i den musikaliska underhållningen vid en Gilleskväll, där Konstnärsgillets författare och musiker stod för programmet. En liten skara hade sökt sig till Konsthallen. Jag hade vidtalat några av musikvännerna att medverka och Tomas Laustiola kåserade om den finländske diktaren Aaro Hellaakoski och läste en del av hans dikter i svensk översättning av Emelie Enckell. Det blev en finstämd och mångfacetterad kväll, där det ena gav det andra, fjärran från TV-ns kvällsskrammel. Göran Mähle och Per Karlsson spelade ett stycke kvällsmusik för klarinett och piano skrivet av gillesmedlemmen Christer Hermansson. Per o ch Eva Zethelius framförde egna och värmländska visor och själv bidrog jag med lite Dan Andersson och lite folkmusik på fiol och munspel. Temperaturen i konsthallen var dock inte ämnad för någon längre sittning, så kvällen blev inte så sen.

   Just nu gör man reklam på TV för Jill Johnsons nya CD. Jag har inte lyssnat till den ännu, jag bara undrar varför man till omslaget har valt en bild, där det ser ut som om hon sitter på toaletten?