Kylan håller i sig. Det var minus arton gader när jag vaknade och satte fyr i spisen. Jag var uppe i vargtimmen också och lade in ett par omgångar. Då fanns det fortfarande glöd från den sista brasan före midnatt. Då hade jag avbrutit mitt letande efter anfäder mitt i en bok. Ögonen ville inte mer. Jag letar nu efter årtalet 99. Det är ett knep jag kommit på och gärna förmedlar. Om man letar efter en person, som man vet födelseåret på, då är det mycket lättare att leta efter årtalet än namnet. 

   Handskrifterna är ibland nästan oläsliga, men siffrorna är tämligen tydliga. Så man följer födelseårsspalten sida upp och sida ned och ögat stannar, så fort det ser det årtal du tänker på. Då kan man kolla om det är rätt person det har stannat inför. Det här är lämplig sysselsättning inomhus, när termometern står som den gör.

   Mitt sovrum värms av spismuren från köksspisen inunder, om jag håller den igång, så jag har fortfarande inte behövt sätta på det elelementet. Sen får rullgardinen förbli neddragen när jag inte är där, så hjälper den också till att bevara värmen inomhus.

  Under nattvakan läser jag f.n en bok med gamla landskapsskildringar ur den svenska litteraturen. Det är påfallande vilket vackert språk som använts i dessa lyriska beskrivningar och att det kan sägas på så många sätt. Det ger också en extra dimension åt forskningsarbetet, att få de här bilderna av hur det äldre landskapet såg ut, som människorna levde i. Vilhelm Mogerg beskriver ju t.ex. mitt barndomslandskap på ett fantastiskt levande sätt.