De har gamla grafiska bladen, troligen torrnålsgravyr, föreställer Slottet i Nyköping och är signerade 1927 av någon "Carlie" eller något liknande. Svårt att tyda. Är det någon som har ett tips? Jag fick tag i dom oramade på auktion och har hittat ett par gamla ramar av ungefär samma årgång från en annan auktion.

Solen tvingade ut mig på en längre promenad. Ja, det var väl lite tanken på alla tårtbitarna också. Jag tog mig äntligen iväg och sökte upp den gamla fornborgen söder om samhället. Jag tyckte det var ett lämpligt mål för en nybliven fornlämning.

  Det finns två fornborgar i Edsbro. Den ena, den största, ligger nära masugnen och är utmärkt med skýltar och har en väl upptrampad stig. Den har en 110 m lång stenmur. Den andra är mindre och helt anonym, om man inte själv letar upp den på kartan och söker en egen väg dit. Men den är väl värd ett besök. Även där finns murrester och man får tänka sig att det varit vatten tidigare runtomkring, där det nu är sumpig åkermark, och man har en bra utsikt uppe ifrån berget, om det skulle komma inkräktare. Man kan undra varför den inte anses värd att markera med en skylt vid vägen.

Kvällsvy från Waldemarsudde 

När man talar om akvarellmåleri så tänker man sig gärna små, intima bilder inom glas och ram. På Waldemarsudde kan man nu se akvareller i kollosalformat och med sådan teknisk skicklighet att man häpnar, baxnar och faller till föga. Den som något sysslat med gamet vet hur lurigt det är. Hur bär karln sig åt och hur hinner han med en sådan offantlig produktion? Jag har några av hans böcker i hyllan och njuter av att bläddra i dem, men inför de här stora originalmålningarna blir jag helt ställd. Just nu får jag bara lust att elda upp mycket av det jag själv har producerat under tidigare år.

  Vi såg också Helmer Osslunds kraftfulla måleri, som har hundra år på nacken. Mycket av det han åstadkom har ju fortfarande en fantastisk lyskraft. Waldemarsudde är alltså väl värt ett besök just nu.

Jag håller ju på att gå igenom gamla tidskrifter, för att minska högarna och bara ta tillvara sådant som är verkligt intressant. Nu fastnade jag för en artikel om Troells film om Knut Hamsun. Artikeln skrevs för tolv år sedan, men det hade ingen betydelse. Livsödet engagerade och jag blev nyfiken på hans Nobellprisbelönade bok "Markens gröda", som lovordades i artikeln. Tyckte att jag hade sett den och hittade den i den egna bokhyllan, så det var bara att sätt igång. Läste sju kapitel på raken, direkt fångad av historien. Det får bli en fortsättning nu, tills värmen stigit i verkstaden.

Idén till resan kom via inspelningen av några tågscener vid Nora museijärnväg förra året. Jag var med som statist och spelade stins i "August". Turistbyrån ligger i den gamla järnvägsstationen och jag tog med mig några broschyrer hem.

  Där fann jag ett "Maria Lang-paket" med övernattning på stadshotellet och mordvandring i Maria Langs fotspår. Eftersom sambon är mycket intresserad av hennes böcker och jag själv läst några i ungdomsåren, så passade det bra som gemensam semesterutflykt. Det blev också mycket givande med kunniga guider både på vandringen och i Götlinska gården och besök på omgivande sevärdheter. Därtill god mat på olika håll.

  Höjdpunkten därvidlag var i den gamla restaurangvagnen vid Pershyttan, där den halstrade rödingen smälte i munnen, om man kan säga så. Själva platsen var också en stor sevärdhet, som varmt rekommenderas, inte minst åt teknikintresserade. Kraftöverföringen från det gamla, fungerande vattenhjulet till hyttan var en uppleveles i sig. Snacka om uppfinningsrikedom.

  Vi besökte också Sveriges äldsta stationshus i Järle. Men tyvärr är ju det mesta stängt när vi kommer iväg i augusti, om man inte kan pricka in allt på en helg.

  På hemvägen gjorde  vi en avstickare till Grangärde finnmark och besökte Luossastugan, där Dan Anderssson bodde några år under tiotalet. Dit är en rätt krävande promenad på 600 m genom en kuperad fårhage. Jag var där för ca 25 år sedan, som underhållare på en bussresa. Den sjungande guiden Nisse Munck råkade vara sjuk, så jag fick löpa tillbaka till bussen efter gitarren och själv framföra några av Dan Anderssons visor framför stugan. Jag måste ha varit bra andtruten när jag skulle sjunga då.

  Två mycket regnskvättiga dagar avslutades med fina kvällar, då vi kunde gå på mordvandring eller ta en cykeltur. Och hemresedagen bjöd på strålande väder med vackra vyer, när vi for genom södra Dalarna. I Ludvika var dom säkert extra glada, då dom hade en jättelik loppmarknad, där vi stannade till och fyndade. Det är också ett sommarnöje.

Utgrävningarna i mina tidskriftshögar ledde mig i går till Harry Martinsson, som jag skam till sägandes inte läst något av tidigare. Tidningen VI hade ett specialnummer 2004, med anledning av 100-årsminnet av hans födelse, och det var riktigt välmatat och givande och lockar till läsning. I min egen hylla har jag hittills bara hittat en novell i en antologi och den var bra. Utgrävningen har bara börjat.

Såg i dagens NT att Lars Nylén skall koras till "Årets Väddöbo"  på "Älmstanatta". Visserligen är han bara fritidsboende men har ändå gjort mycket för bygden som ordförande i Roslagens Sjöfartsminnesförening. Se tidigare inlägg: http://trubaduren.bloggagratis.se/2008/07/19/838703-beckbyxans-dag/  NT skrev förresten inte en rad om det fina evenemanget, som drog massor av folk.

Återknyter till ett tidigare inlägg: http://trubaduren.bloggagratis.se/2008/07/10/823396-turist-i-hembygden/ .

Jag valde i dag, av flera anledningar, att besöka årets upplaga av detta evenemang. Det är ett ställe att träffa gamla bekanta, att titta på fint hantverk och i år svarade våra gamla visvänner, "Kim och Marianne" från Åland, för underhållningen.

  Helt klart var det rätt valt, därför att jag förutom dem träffade en gammal barndomsvän, som utan min vetskap blivit änkling och hade behov av att prata. Detta samtal i gröngräset bakom Skeppargården kändes högst väsentligt och var förmodligen den oförutsedda avsikten med hela resan.

  Bilderna föreställer Sjöfartsminnesföreningens ordförande, tillika kriminalvårdschefen, Lars Nylén som hälsar välkommen, medan Kim och Marianne gör sig beredda att börja sjunga. Där inunder segelsömmerskan Lis-Britt Törnbergs arbeten i segelduk.