Jag är inne. Efter mycket stirrande på det nya sökprogrammets instruktioner är jag nu äntligen igång och har gjort mitt första fynd. Här ovan finns hela min morfars fars familj i en husförhörslängd. Han var stalldräng på Stora Sundby i Sörmland och blev sedan postkusk mellan Örsundbro och Eskilstuna. Karl Emil är min morfar, född 1889. Hans äldste bror var en nyhet, som ingen har berättat något om. Han kanske dog ung. Det får jag forska vidare på.

  Deras far tycks ha flyttat till Öja 1886 från en plats som ser ut som Bjurstorp. Det finns två platser med det namnet i Sörmland, men från ingen av dom finns några utflyttningsböcker bevarade, så jag vet inte ännu om jag kommer längre. Medan jag klurar vidare på det skall jag se om jag hittar morfars mor på något mer ställe. I dag blev en stugsittardag. I kväll skall jag se nästa del av "Vem tror du att du är?"

Små snöflingor börjar dala utanför fönstren och jag bygger släktträd. Detta är en verksamhet som sätter många hjärnceller i arbete och följaktligen får mig att vakna i otid och finna för gott att läsa något eller stiga upp och sätta igång verksamheten mer på allvar. Eftersom jag varit borta två kvällar i rad har jag också missat intressanta TV-program, som jag sent på kvällen kan se repriser på. Så kvällen blir sen och morgonen tidig. Sen slocknar jag på soffan efter några timmar i stället, men vem skall klandra mig för det?

  Gådagen besöktes jag av tvenne systrar och fick därmed ytterligare saker att titta på, däribland ett gammalt fotoalbum från mormors sida. Det gav mig ansikten på flera personer, som jag redan hade uppgifter på men som nu även har fått ett personligt utseende. Det roliga är att se, hur släktdrag går igen generation efter generation.

Det var förutskickat, så jag var beredd, men ändå. När strömmen försvinner den här årstiden och molntäcket döljer solljuset, då blir det rätt skumt inne. Värmen håller jag med mina eldstäder, men sen får man hitta på något att göra, som inte kräver för mycket ljus. Lyckligtvis spelar jag mest på gehör, så det har blivit en hel del övat, under de fyra timmar strömmen var borta. Men mitt släktprojekt var släckt, kan man säga, trots att det kliar i fingrarna att forska vidare. Nu har jag ändå hunnit en del på eftermiddagen och trädet har fått några fler rötter. Det är ju där dom intressanta trådarna skall samlas ihop, men ännu skriver jag bara in redan utforskade rottrådar. När dom är på plats skall jag söka vidare på morssidan, där vi vet väldigt lite.

   Mitt barndomshem fångat från kyrktornet i Ökna

I letandet efter äldre släktingar sitter jag ock bläddrar bland gamla foton och fann den här bilden av mitt barndomshem i Ökna i Småland. Vi bodde i det närmaste huset, som hett "Vrån", och i "Lindehult", det lilla huset bakom med ladugård till, bodde farbror Pettersson och tant Signe. Det var där jag hölls mest, då jag inte hade några lekkamrater på närmare håll. Det var närmare en kilometer till bebyggelse åt vardera hållet. Jag bodde här mina första sex år och det var det här landskapet som präglade mig, inte Roslagen, där jag sen har bott större delen av mitt liv.

   När jag fick upp den här bilden förstorad på skärmen, slog nostalgin till riktigt ordentligt, för den väcker så många minnen. De där första åren i ens liv stadfästs ju så mycket och varje händelse är ny och sätter outplånliga spår i hjärnbarken. Strax utanför bilden till vänster går en körväg in i skogen och den mynnar i en förgrening vid vår vedbacke. Det var inte längre runda än att jag kunde gå den själv. Någon trafik fanns ju inte att ta hänsyn till. Där fanns ju bara farbror Sandbergs droska i byn.

  Vid dom stora lummiga träden till höger om Lindehult var "Bokabacken", där man hade majbrasan och där kören sjöng vårsångerna under fars ledning. Där, under dom stora bokarna, finns nu en hembygdsgård, då Emil Pettersson i sitt testamente hade donerat hagen till hembygdsföreningen.

  För dem som undrar varför jag nu har bosatt mig i skogen, är den här bilden kanske en förklaring.

Ännu en dag med med sol och frost, men solen når knappt över trädtopparna. Verkstadsjobb, ett par korta pass. En tur till Norrtälje för att finna några julklappar och ett par körpärmar. Besökte bl.a en rätt ny kontorsvaruaffär, som var måttligt intresserade att hjälpa till att få fram det jag önskade. Pärmarna fann jag istället hos Ingenjörskopia, som har utökat sitt sortiment med kontorsmaterial. Rekommenderas. Bläckpatronerna fann jag på nätet.

  Har sedan arbetat vidare på familjeträdet och haft trevliga telefonkontakter med äldre släktingar, som jag inte träffat på åratal. Det kommer att bli mer sånt framöver. Jag blir förbluffad av hur många personer trädet rymmer, redan innan jag hunnit lära mig att börja leta i kyrkoböckerna.

  I kväll körövning med kyrkokören, som jag egentligen var alldeles för trött för. Inget stimulerande program just nu. Adventssångerna är sjungna och julkonserten blir inte förrän efter jul. Så närmast skall vi sjunga utanför ICA som tack för sponsringen av Björn- och Bennykonserten.

Jag har kommit in i en lite annorlunda dygnsrytm just nu med en läsvaka i vargtimmen och senare uppstigning på morgonen. Det är ju ändå så mörkt, så det kan kvitta och vem skulle ha några synpunkter på det, utom jag? Det som skall bli gjort blir ändå gjort. Tvätten är manglad, jag har gjort så mycket som gick att göra för dagen i verkstan, jag har mekat med snöslungan utan att veta om jag lyckats, lutan har fått sig en rejäl duvning och jag börjar inse dess möjligheter och uppskatta klangen alltmer och så har jag pratat med gamla moster en god stund i telefon.

  Några svar har dessutom börjat inkomma på gårdagens utskick till olika kommunförvaltningar, så vi får se de leder till. De har i alla fall visat intresse, så det är bara att fila på med repertoaren.

  I kväll blir det sommarpratarna på TV. Gårkvällens "Vem tror du att du är?" blev ett fantastiskt fint program med härliga skådespelerskan Pia Johansson i huvudrollen. Hon är ju så mångfasetterad i sig själv, så det räcker. Nu fick vi dessutom ta del av hennes sökande efter sina norrländska rötter, vilket blev en nästan otrolig historia med mord och avrättning och sameblod som ingredienser.  

  Man blir onekligen smittad och vill veta mer om sin egen bakgrund. Speciellt min morfar intresserar mig, då jag känner att vi har så många gemensamma drag med fiolspelet och sången till gitarr. Var fick han sin musiklitet ifrån? Finns det fler spelmän bakåt i släkten?