Jag var i dag engagerad som underhållare på en pensionärsförenings kräftkalas mitt på dagen och framåt eftermiddagen. Sådant tar ju sin tid. Snapsvisor skall sjungas, kräftor skall inmundigas efter konstens alla regler, historier skall berättas, lotter skall dragas och den inlejde underhållaren skall framföra sitt program. Men kan man tänka sig en trevligare arbetssituation än att vara i glada vänners lag och därtill få betalt för att musicera? Min egen kräftportion fick jag med mig hem till kvällen, ty det är lite svårt att kombinera kräftsörplande med spelning, då man blir kladdig om fingrarna. Det var i varje fall ett mycket trevligt sällskap jag spelade för och de uttryckte sin tydliga uppskattning.

  Jag hann hem och ladda om lite och har sedan varit på körövning med Skärgårds-kören. Men då kände jag hur tröttheten slog till. Det går åt mycket energi att stå för ett progarm själv och jag hann aldrig få någon middagslur emellan. Övningen gick i alla fall bra och dagen får anses vara väldigt väl använd. Hemkommen har jag nu festat på kräftorna med lite annat gott till, som belöning för dagens värv och önskar god natt.

 Humlöfladen

I dag förenades musikduon Vispeppar för en spelning ute på Blidö, på en sopplunch i församlingshemmet efter gudstjänsten i kyrkan. Fullt vid alla bord och en synnerligen välsmakande rotsakssoppa med kaffe och äppelkaka därtill gjorde det hela angenämt. Vi deltog villigt i soppätandet före vårt framträdande. Programmet blev för dagen en blandning med varannan Taube och däremellan en Ferlin, en Dan Andersson, en Lasse Dahlqvist, en Ramel, en Bellman, en Björnerstedt och ett par traditionella fiollåtar. Det kändes som en väl använd eftermiddag i musikens tjänst. Gråväder men mycket vackert efter vägen med en mustig färgskala i gråvädret. Vid färgeläget till Blidösund uppenbarade sig denna koloss i farleden.

Skavland lyckades i går att få vår finansminister att framstå som en pellejöns i TV, vilket gav ett mindre förtroendeingivade intryck än man väntat sig. Märkligt förresten, att ett lands finansminister kan få hyra en studentlägenhet, när det är en sådan brist på sådana. Han borde väl ha råd med något  annat?

  I dag har den gamla duon Vispeppar repeterat inför morgondagens sopplunch-spelning på Blidö. Det skall bli varannan Taube i det programmet och det mesta satt bra sedan gammalt. Men det skall ju även bringas i en vis ordning för att bli bra. Sen har jag varit ut i solen och hunnit skära ur halva hallonlandet, innan skuggan nådde dit och det blev kallt på ryggen. Till kvällen blir det höstfest med Roslagens Konstnärsgille. Det var ett tag sedan jag närvarade där, så det skall bli lite intressant att se vilka som är aktiva nu. Jag medför ett par instrument för eventuell spontanunderhållning eller jam. Dumt att komma halvklädd.

Under nattvakan, efter en del datastrul, läste jag ut Peo Österholms  fina lilla bok om Bingsjö, den svenska folkmusikens Mecca. Dit har under fyrtio år spelmän vallfärdat för att ta del av den tvåhundraåriga spelmanstraditionen i byn. Ni som inte varit där, men har något musikintresse, borde läsa boken ur ren allmänbildningssynpunkt. Ni som har varit där eller skall dit bör läsa boken för att få en mer fullödig upplevelse. För mig personligen var det just där jag 1972 fick upp öronen för folkmusiken, vilket förändrade mitt liv. Men det tog 37 år innan jag besökte själva spelmansstämman. Det kan jag ju ångra, men vad lönar det? Jag är innerligt glad att jag tog mig dit den här sommaren och jag tror säkert att jag kommer att fara dit igen.

  Den här dagen har jag varit helt ur fas med mina tider, men lite har ändå blivit gjort i verkstaden. Och datastrulet har jag i alla fall delvis fått bukt med, så jag hoppas den kommande natten skall bli lugnare. Nu är det dags för "fredagsmys" i all enkelhet.

Jag ägnade förmiddagen åt lite exprimenterande med mina bilder. Det gav vissa impulser, som kanske ger resultat framöver. Vi får se. Ingen vet hur framtiden ser ut. En snabb cykeltur till affären blev det också för att bunkra upp några saker. 

  På eftermiddagen kändes det angeläget att spela fiollåtar, medan regnet skvalade utanför och kvällen har ägnats åt sista delen av "Mannen under trappan". Det ver en ruskig historia och Jonas Karlsson visade ännu en gång prov på stort skådespeleri. Men scenerierna från konstvernissagen, som jag var med och staterade i, har tydligen klippts bort i sin helhet. Dom fick väl helt enkelt inte plats i historien. Där fanns bara några exteriörbilder från stället på Lidingö, där vi spelade in. Det var väl ungefär 20 pers som jobbade med detta en halv dag, så det verkar lite dåligt planerat. I morgon ämnar jag vara publik när Babel spelas in i TV-huset.

Så har det varit i dag. Först en stunds övning på morgonen, sedan iväg till Vallentuna för en "Sopplunchspelning" i Åbybergskyrkan för ett trettiotal pensionärer. "Toner till tanke och trevnad" hade jag kallat det hela, en blandning av visor , folkmusik och lite berättande. Det kändes som att det komceptet gick hem och jag fick några trevliga pratstunder efteråt. I den kyrksalen finns en Bösendorferflygel med ett fantastiskt anslag, så härligt lättspelad och med vacker ton. Efter programmets slut, gick en liten gumma med rullator och jag in dit och jammade "What a difference a day made". Hon sjöng och jag spelade. Jag vet inte om det var en passande repertoar i det rummet, men kul var det.

  Sen blev det ett par timmar hos dottern och dotterdottern och dit kom sedan även sonen en stund och vi hann spela lite ihop, innan jag måste fara vidare till körövning i Norrtälje. Intensiv övning med Skärgårdskören inför söndagens kalaskonsert. Det blir nog bra, även om jag tycker att den här kören försöker sätta hastighetsrekord på en del låtar. Tämligen trött men nöjd med dagens arbete. Skall nu försöka varva ned hjärnan till sovstadiet. God natt.

En lite underlig dag. Vad vädret beträffar kunde jag ha varit ute hela dagen, men kom mig inte ut förrän på eftermidagen. Tyckte att jag hade massor jag behövde gå igenom, notsortering, övning för kommande "sopplunch", genomgång av nya noter mm. Fick hem ett häfte med Benny Anderssons musik, där det är en speciell fiollåt som jag vill tillägna mig. På inspelningen är det så mycket stämspel, så det är svårt att avgöra riktigt vad som är melodin.

  Jag tog mig småningom en förlängd cykeltur till affären och kom sedan igång i trädgården med lite uppsnyggning runt huset. Det får det bli fortsättning på i morgon, för när man börjar ser man det ena efter det andra som bör åtgärdas. Kvällens körövning kändes lite trög, men det berodde inte på mig, då jag hunnit sova middag och var tämligen klar i knoppen. Vi jobbar med Björn och Bennys låtar men det är flera olika arrangörer som tagit sig an körsatserna och de är inte helt lätta. Vid ett tillfälle lät mansstämmorna som larmsignalen dom kör i stan första måndagen i månaden. Det var skrivet så av någon anledning.

Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum i ett annat ärende och hittade då denna bild från ett mycket lyckligt tillfälle 1978. Upplands spelmansförbund hade ordnat en "dialektkurs" ute på Väddö folkhögskola med koncentrationen på Roslagslåtar. Till kvällen hade jag föreslagit "Mosse-Fridolf" som kvällsattraktion med mig som ackompanjatör. Jag hade då hunnit bekanta mig med hans äldre repertoar och kunde föreslå låtar och få honom att berätta och sjunga och det blev väldigt uppskattat. Som extranummer fick han sedan spela sin fiolversion av "Vals i lekstugan", som egentligen är ett bravurnummer för dragspelare med mycket kromatiska gångar. Det fixade han till stort jubel. Det är sådana musikaliska ögonblick man lever på.

  Det slår mig att gubben till vänster, när bilden togs, var yngre än vad jag är nu och han var borta tre år senare. Det ger perspektiv på tillvaron.

http://www.vispeppar.se/mosse.html