Jag satte på TVn för att kolla ett musikprogram från Eskilstuna, som väldigt snabbt fick mig att sappa till nästa kanal och där, helt oförberedd, fick jag höra en fantastisk jazzpianist och sångerska vid namn Diana Krall, gift med Elvis Costello och i det här programmet intervjuad av självaste Elton John. Det blev ett fantastiskt musikprogram med hjärta och fantastisk musik av hennes trio och även sångduett med Elton John. Diana Krall, som är 43 år har en gedigen utbildning och har spelat in en rad skivor, har haft Nat King Cole som en stor förebild och hann även bli nära vän till Oscar Peterson under hans sista fem år. Programmet går i repris i morgon i TV2 kl. 13.00

Här är ett par exempel.

http://www.lastfm.se/music/Diana+Krall/+videos/+1-qVCgf6_M7i4

http://www.lastfm.se/music/Diana+Krall/+videos/+1-i18I5eT5Yow

http://www.lastfm.se/music/Diana+Krall/+videos/+1-2q4S2m8viqA

Dagen förflöt, ja det var väl i stort sett det den gjorde, men till kvällen beslöt jag mig för att åka ut till Väddö, min gamla hemsocken, där det var avslutning på årets "Kvitterkvällar" med logdans på Kista hembygdsgård. Jag medförde fiol och gitarr i avsikt att ansluta mig till den spontant hopkomna musikensemblen och få klia strängarna lite. Så blev det också, men innan logdansen skulle det vara allsång och "Alla roar alla", och där blev jag uppropad att sjunga något. Det blev Taubes "Här är den sköna sommar".

  Väddöborna har ju nämligen den föreställningen, att sommaren tar slut efter "Elmstanatta", som är i kväll. Jag påpekade därför, att vi har hela augusti kvar och att det är nu värmen kommer. Efter kaffepaus , för min del i en närbelägen stuga, blev det sen spel till dans, en rolig blandning av folkmusik på fiol, dragspelsörhängen och gamla jazzlåtar, där jag fick användning för gitarren. Det hela är ett lite märkligt arrangemang i verkligt folklig anda och mycket opretentiöst. Man går dit och bjuder till helt enkelt. Enda kravet är egentligen, att man ibland skall sträcka armarna i luften på kommando av programledarinnan. Plötsligt ser hela salen ut som en havsanemon som vajar sina tentakler i vågorna.

  På hemvägen fick jag sen se den märkliga synen, då en stor vildsvinsfamilj kom i full fart över en åker ut mot vägen. Jag slog på mina varningsblinkers, för andra bilar närmade sig, och vi kunde sen alla se, hur hela hopen med säkert minst tio kultingar, drog iväg över vägen och sen i full fart över nästa åker mot närmsta skogskant. Det var fraperande vilken fart dom förflyttade sig med, en mycket reell trafikfara häromkring.

Vill ni se en stjärna, följ med mej! Där går hon över ängarna vid Sjungare by, och då ropar hon till mig, från den blommande stig: "Här är den sköna sommaren, som jag har lovat dig." Nästan så var det, då jag susade fram på kvällens cykeltur. Den var för övrigt välgörande på alla sätt för kropp och själ.

Gårdagens eftermiddag och förmiddagen i dag hade jag full underhållning, då jag hade hand om Tove medan föräldrarna gjorde en snabbtripp till Dalarna. Det är full aktivitet, tills tummen plötsligen åker in i munnen och hon tittar lite vädjande på en: "Gå och lägg mig nu, ja orkar inte mer!" Och sen stoppar man ned henne i sängen och så somnar hon på trettio sekunder. Och morfar somnar lika gott på sängen bredvid.

  Sen bar det iväg till en spelning för en privat vänförening, som ses ett par gånger om året, en gång i Sverige och en gång i Schweiz. Det var ett mycket trevligt sällskap, som dessutom hade den goda smaken att gilla min underhållning, så det känns som en mycket väl använd eftermiddag.

 Hemkommen kunde jag konstatera att trasthonan ligger på boet. Då är det lugnt. Skall bli kul att se hur mycket ungarna har vuxit på ett par dagar.

Jag kom mig iväg. I går eftermiddag anträdde jag färden längs smala, krokiga vägar, som jag aldrig åkt tidigare och kom fram till mitt övernattningsställe på en så gott som öde camingplats. Det forna tältlivet med spel till långt in på natten har helt upphört. Har folk blivit gamla och bekväma?

  Alltnog, starten på stämman var en konsert i bygdegården med Ö.R.A., som står för Örjan Englund, Robert Larsson och Anders Mattsson. Det blev en fröjd för örat och skrattmusklerna. När man behärskar instrumenten så som de här tre gör, kan man kosta på sig att stundom plocka in små musikaliska gags i låtarna, som gör det hela väldigt kul och njutbart. Och jag tror att det just är det där "stundom" som är grejen. Det kommer inte i varje låt utan plötsligt och oväntat, som skämt skall göra för att gå hem.

  Efter konserten utbröt småningom någon sorts buskspel av oss tillresta plantor, men det blev inte så sent eftersom lokalen bommade igen kl. 23 och myggen var besvärande utomhus. Jag promenerade tillbaka till campingen i skumrasket längs skogsstigen och intog mitt kvällste vid en flämtande låga från spritköket. Total tystnad.

  Efter modifieringarna i bilen fungerade nu nattlägret perfekt, så att jag nu kan sträcka ut mig ordentligt i hela min längd. Men jag kom på att jag också bör ha min lilla fotogenlykta med, för kvällstrevnadens skull.

  Morgonen var gråkulen och jag fann för gott att fara ned till kyrkan, där man redan kl. 10 skulle framföra folkdansmässan "Träd in i dansen". Det blev riktigt fint med vallåtar på horn från läktaren, spelmanslåtar från Vendelbygden i koret, kör, dansare och ett ackompanjerande musikkapell.

Den gamla kyrkans målningar håller på att renoveras. Därav den konstiga inredningen på bilden.

  Själva stämman, som var åratal sedan jag besökte, höll stilen med Sonja Sahlström som spelledare för allspelet, Ditte Andersson som konfrecier och en räcka av duktiga spelmän på scenen. Buskspelet till gagn hade man också satt upp några partytält, ifall regnet skulle komma. Det höll emellertid uppe tills jag lämnade platsen på eftermiddagen, nöjd efter goda spelstunder med bekanta och obekanta. Det som glatt mig särskilt på de här stämmorna är alla glada återseenden. De har värmt.

Vid Vira bruk var det spelmansstämma denna dag i strålande sol. Jag for dit utan att veta något annat än att det är en trevlig plats och att spelmansstämmor har en form, som är sig rätt lik från plats till plats. men man vet ju aldrig vilka som kommer och hur speltillfällena skall arta sig.

  Det blev i alla fall bra med övning av allspelslåtar, inmarsch till scenen och ett gediget allspel och därefter uppspelningar och buskspel. Det blev en lucka i det uppgjorda programmet, så jag passade på att dra "Tuppens visa" och en Fridolflåt på egen fiol. Sen träffade jag ett bekant ansikte i mängden av okända spelmän från stockholmstrakten. Vi har sett varandra och känt igen varandra i trettio år men aldrig träffats lite närmre. Nu blev vi efter en stund en tvåcylindrig motor i ett större gäng, som anslöt vartefter. Vi hann beta av en ansenlig repertoar innan hans buss gick och min mage ville ha något i sig.

  Borta vid kaffestugan satt då ett gäng riktiga dängare och spelade gamla jazzstandards med dragspel, klarinetter, tenorsax, gitarr och bas. Det svängde och lät riktigt bra, så det blev en riktig högtidsstund att bara sitta och lyssna. Nej, jag tog mig faktiskt en svängom ochså med en närvarande dam. Basisten var på sin första spelmansstämma och fattde ingenting. Han hade trott att det bara skulle vara fioler och så fick han vara med om det här. Så det blir nog fler stämmor. Sommaren när den är som bäst, sol, musik och glada människor i en vacker miljö.

Så kom jag änteligen dit, i ur och skur men ändå. Trots att det var i Bingsjö jag fick upp öronen för follkmusiken 1971. så har jag aldrig varit där på sjäva stämman. Men nu fick det bära eller brista och jag kom iväg och fick en mycket minnsevärd upplevelse.

  Landade på campingen vid sextiden kvällen före, för att få vara med även om förstämman. Regnet gjorde att vi till stor del blev sittandes och spelades i förtältet till en husvagn, som sonens goda vänner välvilligt upplät för ändamålet. En ung dam, med det i folkloristiken välklingande namnet Carin, blev min spelpartner och satte verkligen mina fiolfingrar på prov. Dom mjuknade nog så småningom och lyckades åstadkomma en del, men jag känner att dom behöver värmas upp ofta för att få upp farten.

  Sent på kvällen tog jag en promenad och fann andra spelkamrater under tak på Pubens uteveranda. Ungdomarna drog till danslogen. Vid ettiden törnade jag in i min lilla bilskuff och försökte ordna det så bekvämt det gick. Små detaljer ändrade jag på under natten och somnade inte in riktigt förrän fram på småtimmarna, då det fortfarande spelades och tjoades en hel del på campingen.

  Själva stämmodagens förmiddag hann jag med ett trevligt spelpass med nya bekantskaper på nyss nämnda veranda. Regnet kom och gick. Sillunch och en ny spelstund i husvagnstältet och sedan åter till spelplatsen. Folk strömmade till trots allt, men det folklivet som brukar vara där på slotterängarna, blev det en bråkdel utav. Jag deltog i alla fall i det mäktiga allspelet vid inledningen och fick under kvällen tillfälle att spela med i flera grupper och träffade dessutom många gamla bekanta i myllret.

   Sent på kvällen stod jag och lyssnade på guldspelmännens framträdanden på Danielsgårdens tun, och mitt i natten hittade jag ett mycket trevligt gäng, med en karismatisk basist som huvudperson, som bjöd på en härlig blandning av Dan Andersson, gamla countrylåtar och svensk folkmusik. Det blev en riktig högtidsstund innan jag återvände till campen.

  Andra natten sov jag bättre, men vaknade till regnets smatter på biltaket. Jag såg genom takfönstren hur träden riste i blåsten och beslöt att göra frukost och packa mig iväg mot nya äventyr. Många sov fortfarande när jag rullade iväg. Som helhet fungerade det bra att campa i bilen, men vissa detaljer kom jag på som skall ändras till nästa resa.

Folket strömmade till när det åter var spelmansstämma på Kista hembygdsgård på Väddö. Av någon outgrundlig anledning har man klåfingrigt och historielöst bytt namn på stämman, som ursprungligen var döpt efter ortens storspelman "Gåsvikarn", så som brukligt är på andra håll. Men vem bryr sig mer än jag, som var upphovsman både till stämman och till namnet. Ingen frågade mig heller vad jag tyckte för den delen. En mycket lyckad stämma blev det i alla händelser i det strålande vädret. Bra uppträdanden och goda till fällen till buskspel och möten med gamla vänner. Jag var bland de sista som lämnade gården, då jag blev sittande uppbackad av tre dragspelare.

  Blev sedan inbjuden till trevlig pratstund i trädgården vid det gamla soldattorpet, som avrundning.